# ID: svediakorp-gov456891
# author: Karin Jöns (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 497
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Herr talman, mina damer och herrar!
Även jag vill naturligtvis tacka John Bowis för hans förträffliga betänkande, som återigen kommer att ge oss möjlighet att bemöta den allmänt spridda fördomen om att EU inte bryr sig om sina medborgares verkliga bekymmer och behov.
Allmänheten fruktar utan tvivel arbetslösheten, men de oroar sig även över att inte få bästa möjliga vård när de blir sjuka utomlands.
Överallt i Europa kan någon råka ut för en olycka, bli sjuk och behöva läkarvård och behandling, så det är inte godtagbart att endast två tredjedelar av medlemsstaterna har infört lagstiftning om patientskydd.
I min egen medlemsstat grundas till exempel 90 procent av patienternas rättigheter på vitt spridd rättspraxis, som inte är sammanfattad i ett enda, omfattande och bindande dokument.
Det är verkligen hög tid att gällande patienträttigheter och miniminormer bringas i samklang inom EU.
Alla – oavsett om de blir sjuka i Spanien, Lettland eller Polen – måste ha samma rättigheter som de har i Frankrike, Finland eller Tjeckien, till exempel rätten till expertråd som de kan förstå, rätten till information om behandlingar och rätten att se sina patientjournaler.
Det krävs emellertid även ökad öppenhet i kostnadsersättningen.
Även om EG-domstolen har klargjort frågan om vilka av de kostnader som uppkommer för vård i en annan medlemsstat som ersätts, tillämpas förordning 1408 / 71 fortfarande olika.
Den befintliga lagstiftningen om ersättning av kostnader måste tillnärmas, och det finns ett överhängande behov av en gemensam rättslig ram för patientrörlighet.
Den hälsoportal på Internet som kommissionen har aviserat måste även börja fungera så snabbt som möjligt, eftersom den kommer att innehålla all den viktiga information som inte bara patienterna och deras familjer, utan även de yrkesverksamma behöver – till exempel uppgifter om specialistområden för sjukhus och läkare samt uppgifter som möjliggör utvärderingar av läkares prestationer, och uppgifter om patientsäkerhet.
Man kan säga att det vi behöver är en EU-omfattande rankning av det slag som finns här och där på nationell nivå.
Om medborgarna skall kunna fatta välgrundade beslut om hur och var de vill bli behandlade måste de vara välinformerade, och en av fyra européer använder redan Internet som en källa till hälsoinformation.
Låt mig avsluta med att påpeka att referenscentrumens verksamhet inte får begränsas enbart till behandling av sällsynta sjukdomar; de krävs även för att behandla alla andra sjukdomar som kräver en särskild kombination av resurser och expertis, såsom cancer, epilepsi och multipel skleros.
I ett EU med patientrörlighet kommer det att krävas ökad rättslig säkerhet, öppenhet och ännu högre kvalitet.
Trots subsidiariteten är detta vår stora chans att se till att EU kan göra mycket, mycket mer för sina medborgare.
Låt oss gå i den riktning som John Bowis ’ betänkande leder oss i, och arbeta med denna målsättning för ögonen.
