# ID: svediakorp-gov456890
# author: Avril Doyle (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 544
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, Herr talman!
Den fråga som vi nu måste ta tag i är hur vi skall hantera den rätt som patienter inom EU har att söka vård i en annan medlemsstat och få ersättning för sina utlägg, när domstolarna nu har gett dem dessa rättigheter på den inre marknaden.
Jag tackar John Bowis för hans förtjänstfulla betänkande.
Något annat var heller inte att vänta från hans sida.
Det är ett första steg på vägen och en reaktion på det kraftfulla meddelandet från deltagarna i den diskussionsprocess på hög nivå som inrättades efter EG-domstolens domar.
Jag delar dock föredragandens åsikt att det inte framgår av meddelandet att det brådskar med de politiska och utgiftsmässiga prioriteringarna.
Vi riskerar också att domstolarna, och inte stadgan, blir styrande på detta ytterst viktiga område.
Jag är för ett grundläggande regelverk för såväl vårdgivare som vårdtagare inom den gränsöverskridande hälso- och sjukvården, men vi får inte underskatta uppgiftens komplexa natur.
Som vi vet är hälso- och sjukvårdspolitiken, liksom sjukvårdsbudgetarna, de enskilda medlemsstaternas ansvar.
Detta är helt och hållet en konsekvens av subsidiaritetsprincipen.
De ekonomiska konsekvenserna av dessa nya patienträttigheter måste alltså struktureras, inte minst när det gäller sjukförsäkringsnivåerna, vilka skiljer sig avsevärt åt i de 25 medlemsstaterna och omfattar kontrollsystem för såväl efterfrågan som utbud.
Det är föga välbetänkt att försöka hantera frågan inom ramen för tjänstedirektivet, och jag är glad att kommissionen har ändrat uppfattning.
Direktivet gäller rörlighet för tjänster, inte för kunder eller patienter, inom EU.
Framför allt gäller det inte för kunder som inte själva kommer att betala sina räkningar och som kanske kommer att behöva eftervård och uppföljande behandling vid hemkomsten.
Allmänheten vill gärna ha möjlighet att resa till ett annat EU-land om de inte kan få vård i hemlandet, vilket de naturligtvis helst vill ha.
Möjligheten att få viss specialistvård kanske saknas, eller också kan väntetiderna för att få den vård som krävs vara oacceptabelt långa.
En omfattande patientrörlighet skulle inte behöva förekomma om medlemsstaterna fullgjorde sin skyldighet att tillhandahålla en välfungerande och effektiv hälso- och sjukvård.
För att korta de allt längre väntelistorna tvingades Irland 2002 att instifta fonden (NTPF) för upphandling av sjukvård utomlands.
Bara under 2002 remitterades nästan 2 000 irländska patienter till Förenade kungariket för behandling.
Vi är duktiga på att skicka iväg våra patienter.
Trots att blankett E112 är synnerligen invecklad valde ytterligare 650 personer samma år att resa till andra medlemsstater med hjälp av denna blankett.
Endast en patient valde emellertid att bege sig till Irland för att få önskad vård.
Som jämförelse kan nämnas att 137 000 patienter valde att resa till Spanien.
Siffrorna belyser det akuta behovet av regler för rätten till vård inom EU.
Patienterna, läkarna och skattebetalarna förtjänar att frågan sköts på rätt sätt.
De vill ha och förväntar sig tydliga riktlinjer för de regler och förfaranden som gäller.
Jag vill fråga kommissionsledamoten vad man planerar att göra härnäst och när detta kommer att ske.
Håller han med om att det brådskar med en ordentlig reglering av tjänsterna på detta område?
