# ID: svediakorp-gov456849
# author: Ģirts Valdis Kristovskis (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 555
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Mina damer och herrar!
De viktiga målsättningarna i betänkandet av Claude Moraes är värda ett erkännande, och jag noterar den personliga ansvarskänsla som föredraganden visar i sitt arbete genom att söka sanningen.
När man inrättar en gemensam politik för minoriteter och antidiskriminering är det dock samtidigt nödvändigt, vilket ännu en gång har bevisats under arbetet med detta betänkande, att ta hänsyn till varje lands särskilda unika, historiska och politiska situation, och hur viktigt det är för länderna att bevara den nationella identiteten och jurisdiktionen när det gäller att lösa frågor om minoriteter och diskriminering av minoriteter, och att detta måste respekteras.
Under utarbetandet av detta betänkande visade det sig vid flera tillfällen att enskilda ledamöter inte lyckades leva upp till denna regel, om det nu var på grund av okunnighet eller en tendens till förutfattade meningar, och detta gäller de orättvisa klagomål som har riktats mot den minoritetspolitik som förs av Lettland och Estland.
Detta är befängt, med tanke på att inställningen till minoriteter i Lettland inte är mindre tillmötesgående än i andra länder.
Mina damer och herrar!
Med hänsyn till dessa upprepade, öppna, oberättigade och oavbrutna angrepp mot de två stater som har lidit mest av alla under den totalitära sovjetregimen ber jag er att nu, äntligen, förstå och erkänna att det inte finns någon standardlösning på problemen, utan att lösningen måste sökas från fall till fall, och att det är nödvändigt att skapa en minoritetspolitik som är individuellt utformad för varje enskild medlemsstat.
Vår kollega Tatjana Ždanoka försökte till exempel lägga in alla möjliga ordalydelser i frågan om tredjelandsmedborgare, som är karakteristisk för Lettland: Hon försökte betona detta och skrämma EU med Lettlands över 400 000 tredjelandsmedborgare, vilket gav upphov till att flera olika rättsliga termer och så fullständigt olika koncept som etniska minoriteter, invandrare, flyktingar, statslösa personer och medborgare i tredjeland, som inte är detsamma, men som trots detta blandades ihop på flera ställen i betänkandets slutsatser.
Resultatet av detta är att betänkandets objektivitet och kvalitet minskas.
Det är dags att komma ihåg att undertryckandet och tillintetgörelsen av den inhemska befolkningen i de baltiska staterna och inflödet av ekonomiska invandrare är anledningen till att den etniska sammansättningen av Estlands och Lettlands befolkningar förändrades avsevärt under ockupationen av dessa länder, vilket gav upphov till ett jämförelsevis högt antal tredjelandsmedborgare med utländska ideologier.
Lettland har varit mycket rättvist, och lagstiftningen ger för övrigt särskilda rättigheter till de personer som var bosatta där under ockupationstiden – rätten till medborgarskap närhelst de vill.
Det faktum att många inte har velat söka medborgarskap bör ses som ett uttryck för deras personliga önskan, och inte som något klagomål mot dessa länder.
Kriterierna för att få medborgarskap och för att befästa samhället bör inte bara vara antalet medborgare, utan även deras lojalitet och respekt för sitt land, dess språk och värderingar.
Överdrifter bör undvikas, och i Lettlands fall måste man till exempel förstå att underlättande av bestämmelserna för att bevilja medborgarskap på grund av påtryckningar utifrån skulle innebära diskriminering mot den inhemska befolkningen, vilket skulle leda till att deras identitet och statens existens allvarligt riskeras.
