# ID: svediakorp-gov456844
# author: Romano Maria La Russa, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 432
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, mina damer och herrar!
Först och främst gratulerar jag föredraganden till hans oerhörda insatser i utarbetandet av detta betänkande.
Jag anser dock att betänkandet fortfarande är ofullständigt, och det är förvisso inte särskilt effektivt.
Skydd av de grundläggande rättigheterna, som är en nyckelfaktor i den europeiska integrationen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som deklarerades i Nice 2000, bekräftar vikten, för att inte tala om nödvändigheten, av en sammanhängande integrationspolitik, som syftar till att skydda minoriteter och främja integrationen av personer som inte är EU-medborgare, i synnerhet mot bakgrund av den nyligen genomförda utvidgningen.
Vi är alla överens om att diskriminering är en företeelse som måste bekämpas, att alla människor måste åtnjuta lika rättigheter och att ingen får diskrimineras på grund av ras, etnisk tillhörighet, religion eller på några andra grunder.
Jag anser dock att social integrering av invandrare och skydd av minoriteter och kulturell mångfald – som är prioriterade mål i konstitutionsfördraget – inte alltid måste nås, i alla fall inte till varje pris.
Jag måste säga att jag tvivlar på de invandrargrupper som ger uttryck för uppenbara tecken på intolerans – för att inte säga förakt – gentemot värdlandet, dess seder och bruk, historia och kultur.
Jag tvivlar även på dem som kräver ovillkorligt självstyre och inte anser sig vara skyldiga att respektera lagarna i den medlemsstat där de uppehåller sig, ofta olagligt.
De är de första som inte vill integrera sig.
Invandrare måste självklart ges laglig status, och de personer som har en ordnad situation får inte diskrimineras, på villkor att de visar en tydlig vilja att integrera sig och att de aktivt bidar till den ekonomiska och sociala utvecklingen i värdlandet.
Genom att garantera alla slags rättigheter till varje pris – systematiskt och utan villkor, råder det risk för att de enda som känner sig diskriminerade är EU-medborgarna, som uppfyller alla sina skattemässiga och sociala skyldigheter mot staten, och respekterar de lagar och bestämmelser som gäller där.
Slutligen vill jag naturligtvis förklara att jag fullständigt motsätter mig punkten om homofobi och homosexuella par, där ” familjen ” endast betraktas i traditionell bemärkelse: en far som är man, en fru som är kvinna, och barnen som de föds, manliga eller kvinnliga.
Min talartid har tyvärr tagit slut, men jag skulle ha velat vidareutveckla dessa frågor här i parlamentet, eftersom jag anser det vara nödvändigt.
