# ID: svediakorp-gov456838
# author: Edit Bauer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 323
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Föredragandens arbete med detta betänkande har i detta fall varit banbrytande, och jag vill tacka honom för det.
Det är sant att antidiskriminering har berörts i flera betänkanden, men i detta betänkande har man gått ett steg längre än i de föregående.
Minoritetsskydd innebär mer än att bara förbjuda diskriminering; det politiska tänkandet närmar sig snarare frågan om att skapa lika möjligheter.
När dessa två frågor kopplas samman uppstår emellertid flera problem, och betänkandet blev därför till slut ganska långt.
Dessutom är denna fråga komplicerad, och därför undersöks en hel rad nya samband i betänkandet.
Betänkandet handlar först och främst om skydd av minoriteter.
Eftersom minoriteternas rättigheter utgör en integrerad del av de mänskliga rättigheterna, och dessa hör till EU: s oomtvistliga grundläggande värderingar, råder det inget tvivel om att den fråga vi nu diskuterar obestridligen är viktig och oundviklig.
I ett utvidgande EU är det bara rättvist att problemet med dubbla normer uppstår i samband med en fråga som denna.
Även om EU: s målsättningar för minoritetsskydd tydligt fastställs i Köpenhamnskriterierna har medlemsstaterna hittills inte varit skyldiga att anpassa sin politik för minoriteter därefter.
I de nya medlemsstaterna, som har anpassat sin politik för minoriteter till EU-politiken före anslutningen, finns det risk för att ökad nationalism inte bara skulle sätta stopp för denna process, utan även leda till en ökning av minoritetsfientliga incidenter.
Därför krävs det verkligen ett övervakningssystem.
De särskilda problem som uppstod under arbetet med betänkandet – problem som å ena sidan berodde på de varierande situationerna för olika minoriteter, och å andra sidan på de mänskliga rättigheternas universella karaktär – visade tydligt att vi behöver en politik av detta slag i unionen.
Jag stöder starkt betänkandets betoning på att denna politik måste bygga på de grundläggande europeiska principerna om subsidiaritet och självstyre.
