# ID: svediakorp-gov456835
# author: Claude Moraes (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 890
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Betänkandet om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU är ett mycket omfattande betänkande.
Ledamöterna i kammaren kan utifrån titeln nästan genast se att vi har sysslat med två mycket stora områden i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
För det första har vi ägnat oss åt att utvidga och fördjupa definitionen av vad det innebär att vara en minoritet i den utvidgade Europeiska unionen.
Men vi har också ägnat oss åt en oavslutad fråga, nämligen svaret på grönboken om antidiskriminering.
Båda dessa områden är mycket stora och skulle antagligen ha behövt var sitt betänkande, men vi har försökt samla dessa frågor i ett betänkande och jag hoppas att jag har berört de centrala frågorna även om de har varit svåra.
Eftersom detta har varit ett komplicerat betänkande vill jag redan från början tacka skuggföredragandena och de andra kollegerna i kammaren i dag för all hjälp med att uppnå målen i detta betänkande.
Det har varit ett svårt arbete och det finns fortfarande en eller annan fråga att reda ut före omröstningen i morgon.
Låt mig dock återvända till innehållet i betänkandet.
Jag tycker att det är mycket viktigt att se till att det finns en definition av vad det innebär att vara en minoritet i den nya utvidgade Europeiska unionen.
Vi vet att skyddet av minoriteter var en del av Köpenhamnskriterierna för utvidgningen av Europeiska unionen, men samtidigt inser vi att det inte fanns några riktiga normer för minoriteternas rättigheter i Europeiska unionen och i gemenskapens politik.
Och på grund av denna klyfta ville vi se till att betänkandet tog åtminstone ett steg framåt i försöket att skapa denna definition.
Definitionen är mycket vid.
Den omfattar alla klassiska definitioner som användes i de befintliga 15 medlemsstaterna enligt artikel 13 i fördraget, där vi talade om minoriteter som led av funktionshinder, frågan om ålder, religion, sexuell läggning, ras och etniskt ursprung.
Men i den utvidgade Europeiska unionen måste vi också förstå att vi talar om traditionella minoriteter: språkliga minoriteter och nationella minoriteter.
Det är också viktigt att förstå att Europeiska unionen är under ständig utveckling.
Vid en debatt som nyligen hölls i kammaren om romerna identifierades denna minoritet som den troligen största i Europeiska unionen och den fanns vara i behov av snabba och djupgående åtgärder mot de problem den står inför.
Betänkandet syftar alltså till att ta upp två olika frågor.
Jag skall tala om båda två.
Jag börjar med svaret på grönboken och artikel 13.
I mitt betänkande anser jag att genomförandet och införlivandet av de befintliga direktiv som kommissionen har utarbetat och parlamentet röstat igenom, samt förstärkandet av lagstiftningen om diskriminering på grund av funktionshinder, ålder, religion, sexuell läggning, ras och etniskt ursprung, har gått alldeles för sakta.
Alltför många medlemsstater har inte genomfört de befintliga direktiven, och trots att lagstiftningen är mycket bra och några medlemsstater har införlivat den finns det för lite vilja i Europeiska unionen att införliva det som redan finns.
Jag hoppas att vi genom detta betänkande kommer att ta ett steg framåt tillsammans med kommissionen – och jag vet att kommissionen har gjort framsteg på detta område genom att ställa medlemsstaterna till svars, men jag hoppas att medlemsstaterna själva kommer att inse fördelarna med att införliva denna lagstiftning.
Lagstiftningen enligt artikel 13 samt direktiven mot diskriminering med avseende på ras och om likabehandling på arbetsmarknaden är värdefulla eftersom de kan tillämpas i lika hög grad på den romska minoriteten som på andra och tredje generationens etniska invandrarminoriteter i England, Frankrike eller Italien.
Och lagstiftningen är elegant såtillvida att den är enkel att införliva.
Men för att den skall kunna genomföras krävs politisk vilja från medlemsstaternas sida.
När det gäller definitionen av minoriteter måste vi ta allvarligt på frågan om traditionella, nationella och språkliga minoriteter.
Vi måste förstå att det finns många människor i Europeiska unionen som vill skydda sin mångfald, men de anser att de är en minoritet och därför sårbara.
I betänkandet undersöks dessa områden, inte för att påtvinga medlemsstaterna lösningar, utan för att skapa EU-normer som säger att även den som tillhör en minoritet är en EU-medborgare som förtjänar respekt och har rätt att bevara sina egna kulturella traditioner, språk eller vad det nu kan vara.
Till slut vill jag säga att detta har varit ett svårt betänkande, men vi måste inse att varje medlemsstats sätt att behandla sina minoriteter är ett mått på hur utvecklad denna medlemsstat verkligen är.
Detta är ett mycket viktigt test.
Vi såg det i Köpenhamnskriterierna och vi bör se det i dag: att en medlemsstat kan bedömas utifrån hur den skyddar sina minoriteter, hur den skyddar mångfalden inom sin befolkning.
Vi i Europeiska unionen har redan de rättsliga instrumenten för att göra detta.
Vi måste använda dem, och vi måste skapa en definition av minoriteter som alla kan godta.
Det har funnits svårigheter med betänkandet, men jag hoppas att denna definition kommer att få ett allmänt godkännande av samtliga ledamöter i kammaren.
