# ID: svediakorp-gov456786
# author: Ján Figeľ, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Som svar till den ärade ledamoten har kommissionen redan påpekat vid ett antal tillfällen, och särskilt i dess svar på den muntliga frågan H-0159 / 05 av den ärade ledamoten, att i enlighet med rådets förordning nr 1 / 58 (artikel 1) – den första i EU: s sekundärlagstiftnings historia – skall samtliga officiella språk samtidigt vara arbetsspråk och kan därför användas på samma rättsliga grund och på samma grundval inom institutionerna.
Det är således inte korrekt att säga att de nuvarande arbetsspråken inom EU: s institutioner har reducerats till tre, det vill säga engelska, franska och tyska.
När det gäller interna förfaranden inom kommissionen är de dokument som läggs fram för den utarbetade på åtminstone dessa tre språk.
Det är en regel som enbart har interna effekter och syftar till att garantera att kommissionen själv är i stånd att förstå dokument av allmänt intresse.
Kommissionen har inte hittat något bevis på någon diskriminering mot andra arbetsspråk som en följd av denna praxis, som utarbetades utifrån anvisningar av både nuvarande och föregående kommissionsordförande.
Av operativa skäl är det dessutom vanligt att vissa språk används mer än andra av kommissionens personal i deras dagliga verksamhet.
Ingen högre chefstjänsteman har makten eller rätten att kräva av sin personal att den skall använda ett arbetsspråk i stället för ett annat.
Ibland är det dock kommissionsledamöternas egen språkpreferens som kan kräva bruket av ett visst språk.
Det säger sig självt att det är obligatoriskt att upprätthålla intern kommunikation mellan kommissionens tjänsteavdelningar och inom övriga institutioner.
Alla dessa metoder följs med respekt för språkens likställdhet som officiella språk och arbetsspråk.
Kommissionen intygar att den inte har någon som helst avsikt att införa ett specifikt system, som innebär ett privilegierat bruk av ett eller flera språk i sin verksamhet.
Om dess verksamhet sträcker sig utöver interna enheter och involverar kontakt med utomstående, är kommissionen å andra sidan förpliktigad att använda så många officiella språk som möjligt, varvid hänsyn måste tas till begränsningar i tillgängliga översättningsresurser inom ramen för de riktlinjer som anges i dess dokument 638 / 6.
För det andra främjar kommissionen aktivt flerspråkighet inom Europeiska unionen, vilket kommer till uttryck i dess meddelande ” Främjande av språkinlärning och språklig mångfald – Handlingsplan 2004-2006 ”.
I programmen Sokrates och Leonardo da Vinci kan särskilda åtgärder och andra åtgärder för student- och lärarutbyten användas för främjandet av italienska, liksom av övriga gemenskapsspråk.
Således finansierades åtta olika projekt för att främja det italienska språket mellan 2000 och 2004 genom programmet Lingua inom ramen för Sokratesprogrammet.
