# ID: svediakorp-gov456782
# author: Nicolas Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,004
# sentences: 57
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr Barroso, mina damer och herrar!
Ni har haft en givande, konstruktiv men ibland konfliktfylld debatt om ett utmärkt betänkande som säkert kommer att hjälpa oss att nå en kompromiss.
Som er debatt – som sannerligen inte saknade motsättningar – visade måste ordförandeskapet hantera dessa motsättningar, som i bland blir ännu större när de läggs fram av regeringscheferna eller ministrar från de olika regeringarna.
Utifrån dessa motsättningar måste vi försöka nå en balans mellan alla dessa element så att vi en gång för alla kan lösa frågan och nå en kompromiss.
Ni förstår säkert att detta inte är en särskilt lätt uppgift.
På samma sätt var er föredragandes uppgift inte alls lätt.
Jag noterar att på vissa håll har det framförts att något måste göras åt Förenade kungarikets rabatt.
Ordförandeskapet delar helt och håller denna åsikt.
Det har lagt fram förslag i denna riktning.
Andra säger det motsatta, och för in jordbruksfrågor i ekvationen.
Betyder detta att vi måste minska EU: s jordbrukspolitik, med alla konsekvenser som detta skulle medföra?
Vill vi att Europas landsbygdsområden skall bli en öken?
Det är en klar och tydlig fråga som måste besvaras.
Jag tror att EU under alla omständigheter måste ha prioriteringar och måste ha en tydligare idé om vart det är på väg.
Ordförandeskapet, eller snarare Luxemburg, kunde med glädje ha undertecknat kommissionens förslag.
Det har emellertid svårt med skrivningarna i dessa förslag.
Jag bestrider emellertid inte att de utgör en mycket solid bas för att förbereda det framtida Europa.
Tyvärr kommer vi inte att nå en kompromiss nästa vecka enbart med utgångspunkt från dessa förslag.
Vi måste därför leta igen efter denna kompromiss, för att se hur och i vilken utsträckning vi kan minska de föreslagna siffrorna utan att i framtiden beröva gemenskapsbudgeten dess effekt, dess påverkan och dess förmåga att vara vägledande för politiken.
Vissa talare säger att vi har skurit ned 40 procent här och 30 procent där.
Själv har jag emellertid kunnat konstatera att det skett en rejäl ökning under alla rubriker.
I vissa fall är denna ökning kanske otillräcklig men i andra fall kan den vara mycket betydelsefull, och den tar hänsyn till vad ni som parlamentsledamöter anser vara särskilt viktigt.
Jag undrar var vi skulle hamna om det inte blir någon överenskommelse, om vi nöjer oss med ett slags status quo?
Enligt mina uppgifter skulle vi förmodligen få en budget eller budgetplan på ungefär 835 miljarder euro från och med 2006.
Ordförandeskapet föreslår mer.
Det är mer ambitiöst.
Det kanske inte är tillräckligt ambitiöst, men det är mer ambitiöst än medlemsstaterna, åtminstone mer ambitiöst än vissa medlemsstater.
Jag delar tanken på att EU måste få upp farten.
Vi måste kämpa, först och främst mot demagogi, mot de som påstår att för mycket EU-pengar slösas bort.
Jag anser att vi inte under några omständigheter får tolerera dessa påståenden.
De skadar inte bara EU: s effektivitet utan även i slutändan hela projektet.
Jag anser att den typen av debatter inte får förekomma; de måste hindras.
EU behöver solidaritet.
Jag håller helt och hållet med om att det behövs mer solidaritet.
EU med 25 medlemsländer, EU med 27 medlemsländer, men även EU med 15 medlemsländer.
Vi måste hitta rätt balans i denna strategi baserad på solidaritet.
Det är detta vi har försökt att göra.
Vi måste göra åtskillnad mellan rika regioner, fattiga regioner i rika länder och fattiga regioner i fattiga länder, för detta är inte alls samma sak.
Därför anser jag att det är viktigt att hitta rätt balans för att alla skall kunna hitta sin egen väg.
EU måste dessutom spendera sina pengar på ett mer effektivt sätt.
Det är ett budskap som vi måste få fram.
Kanske bör vi på ett bättre sätt definiera det mervärde som EU-politiken medför, arbeta mer för att förbättra kvaliteten på gemenskapens utgifter, koncentrera våra utgifter mer, förbättra samordningen mellan gemenskapsutgifter, EU-utgifter och nationella utgifter.
Allt detta skulle säkert föra Lissabonprocessen framåt.
Jag skulle vilja ställa följande ärliga fråga: När det exempelvis gäller livslångt lärande, måste vi verkligen leda medlen via Bryssel för att stödja projekt i våra medlemsstater?
Skulle det kanske vara bättre om man skapade ett ramverk, fastställde regler och förbättrade samordningen vid utarbetandet av politiken?
I bland måste man vara selektiv för att kunna inrikta våra resurser på områden där de verkligen kan åstadkomma de bästa resultaten.
Vi håller alla med om att vi måste öka forskningsinvesteringarna.
Vi vet också att de mål som vi har fastställt inte kan uppnås enbart genom gemenskapsbudgeten.
Vi behöver bättre samordning mellan gemenskapsutgifter, nationella utgifter och bidrag samt privat finansiering.
På detta område tror jag Förenta staterna kan vara en förebild.
Vi bör observera hur de klarar att hantera sina utgifter på ett bättre sätt, inte enbart kvantitativt utan kanske även kvalitativt.
Jag kan inte lova er att ordförandeskapet kommer att nå en kompromiss.
Jag kan inte garantera att denna kompromiss kommer att vara så ambitiös som ni skulle önska.
Men jag kan säga er en sak: Om vi inte når en kompromiss kan situationen inte bli värre.
Den kommer att bli värre genom att vi inte kommer att kunna fastställa några program.
Hela EU, alla som förväntar sig något från EU och alla som väntar på pengar för att finansiera program som syftar till att förbättra konkurrenskraft och sammanhållning kommer att stå och stampa på samma ställe.
Detta är inte något som kommer att förbättra bilden av EU, precis när denna behöver förbättras och stärkas i våra medborgares ögon.
