# ID: svediakorp-gov456773
# author: Marilisa Xenogiannakopoulou (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 284
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Efter utvidgningen hänger EU: s politiska trovärdighet på att de finansiella resurserna skyddas så att det går att genomföra en politik för utveckling, sysselsättning, regional konvergens och social sammanhållning.
Detta är ännu mer akut efter de senaste resultaten för EU: s konstitution i Frankrike och Nederländerna.
Jag vill tacka föredraganden Reimer Böge för hans arbete, men jag anser att det förslag på 1,07 procent i betalningsbemyndiganden som är Europaparlamentets ståndpunkt är en besvikelse jämfört med de 1,14 procent som Europeiska kommissionen ursprungligen föreslog.
Dessa begränsade ramar fastställer redan från början ett europeiskt politiskt program med låga förväntningar som absolut inte motsvarar vår tids och EU-medborgarnas nya och stora krav.
När det gäller specifika frågor anser jag inte att tanken på en samfinansiering av jordbrukspolitiken kan accepteras.
En sådan utveckling skulle leda till att jordbrukare arbetar i olika takt, större skillnader mellan regioner och få allvarliga konsekvenser för den finansiella aspekten i sammanhållningsländerna.
På samma sätt håller jag med alla som ansåg att strukturfonderna och Sammanhållningsfonden måste ha adekvata resurser.
Visserligen måste de nya länderna stödjas, men samtidigt måste grundläggande stöd ges till de regioner i de gamla sammanhållningsländerna som av statistiska skäl drabbas av utvidgningens effekter.
Om den europeiska integrationen skall återfå farten och vinna medborgarnas förtroende får den inte låsas av förvaltnings- och räkenskapsuppfattningar.
Till stor skada för sammanhållningspolitiken rör sig det luxemburgska ordförandeskapets förslag tyvärr i denna avgränsade riktning.
Vid Europeiska rådets möte nästa vecka måste stats- och regeringscheferna ta tillfället i akt och fatta modiga beslut om vilken politik EU skall prioritera och behovet av att finansiera denna politik.
