# ID: svediakorp-gov456772
# author: José Albino Silva Peneda (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 295
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
EU: s identitet bygger på en känsla av samhörighet som kommer från en gemensam önskan att dela med sig.
Sammanhållningspolitiken har varit ett mycket positivt instrument och varit mycket framgångsrik för att främja denna samhörighetskänsla.
Den försvagade sammanhållningspolitiken har därför lett till ekonomiska svårigheter eller till att vissa projekt har skjutits upp.
Om vi fortsätter i denna riktning kommer EU: s känsla av samhörighet dessvärre att blekna och försvagas och få skador som inte kan repareras.
Att minska sammanhållningspolitikens ekonomiska resurser är detsamma som att rikta ett slag mot den europeiska andan.
Vinnaren är själviska intressen och förloraren är solidaritet.
Utan det sistnämnda finns det ingen känsla av samhörighet och ingen känsla av en europeisk identitet.
I samband med sammanhållningspolitiken är det naturligt att diskutera en aktuell aspekt som borde kunna bidra till att formulera en sammanhållningspolitik som motsvarar vår nya verklighet.
Det rör behovet av att i de olika delarna av EU-området bedöma konsekvenserna av fenomenet med invasionen av asiatiska produkter.
Under de senaste månadernas diskussioner om budgetplanen har man genom att finkamma budgeten försökt att ta reda på vem som är nettobidragsgivare och vem som inte är nettobidragsgivare.
Denna typ av förhandling är obehaglig för alla inblandade.
Jag tror att huvudskälet till att detta sker är att EU: s nuvarande finansieringsmodell har spelat ut sin roll.
Jag riktar därför mina slutord till rådet.
Jag anser att det är uppenbart att reformen av EU: s finansiering inte kan skjutas upp, och oförmågan att följa ett sådant råd är ett bevis på politisk trångsynthet.
Avslutningsvis vill jag tacka Reimer Böge för det utmärkta betänkande som han har lagt fram för parlamentet.
