# ID: svediakorp-gov456765
# author: Chris Davies (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 239
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Min regering säger att den brittiska budgetrabatten är skälig, och det är den!
På samma grundval borde också nettobetalare som Tyskland, Sverige och Nederländerna få rabatt.
Men under de kommande åren kommer den brittiska rabatten att öka markant i storlek, och de fattigaste medlemsstaterna kommer att tvingas bidra till det.
Det är inte försvarbart.
Min regering säger att rabatten inte är förhandlingsbar.
Det är struntprat.
Europeiska unionen är en jättelik apparat för förhandlingsavtal mellan 25 länder, och allt relevant borde anses vara förhandlingsbart om man kan säkra praktisk nytta som motprestation.
Rabatten infördes på grund av obalanser i den gemensamma jordbrukspolitikens funktion.
Det pris som Storbritannien borde begära för att omförhandla rabatten är återupptagandet av avtalet om jordbruksutgifter, ett avtal som man accepterade.
Vi borde stödja landsbygdsutveckling.
Vi borde ersätta jordbrukare för att säkerställa att miljöbekymmer får en lösning.
Vi borde dock inte längre ge mer subventioner till jordbrukens själva existens än vi ger till fabriker, stenbrott eller kolgruvor.
Den gemensamma jordbrukspolitiken diskriminerar jordbrukare i utvecklingsländer och straffar våra egna konsumenter.
Det borde införas ett gradvis men betydande nedskärningsprogram av utgifterna inom den första pelaren.
Det är det priset Förenade kungariket borde begära.
Men att fortsätta argumentera att rabatten helt enkelt inte är förhandlingsbar är varken bra för Europa eller för Storbritanniens bästa.
