# ID: svediakorp-gov456756
# author: Ralf Walter (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 427
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Skall EU kunna nå framgång så är det genom gemensamma insatser, samarbete och ett gemensamt intresse för den pågående utvecklingen, likt den vi har framför oss.
Vi måste överväga hur vi skall kunna hantera vad vi står inför under de kommande åren, och allmänheten bevakar oss noga när vi gör detta.
Hur påverkas vår trovärdighet av vårt sätt att agera?
Vi vet att vi har uppgifter framför oss som kommer att kräva mod och ett proaktivt förhållningssätt, som kommer att kräva att vi tydligt hävdar att EU är en ekonomisk gemenskap med intresse av att lyckas.
Konsekvensen av detta är att vi måste investera i framtiden genom ökade satsningar på forskning och förbättrad utbildning och yrkesutbildning, och vi måste också se till att människor och regioner inte hamnar på efterkälken i denna ekonomiska gemenskap inriktad på ekonomisk framgång.
Sedan finns det också ett behov av att hjälpa dem som under loppet av dessa förändringar och denna utveckling har hamnat i svårigheter eller redan nu lever under svåra förhållanden.
Allt detta finns i betänkandet.
Det är för att Reimer Böges betänkande särskilt syftar till att fastställa riktlinjer för detta och tillhandahålla de resurser vi behöver som vi är beredda att stödja det, men allmänheten förväntar sig också att deras företrädare – vilket är vad vi är – inte bara skall tänka på hur de skall spendera de pengar som krävs, utan också på hur medel skall tillföras.
Med andra ord vill de veta var pengarna skall hämtas.
När allt kommer omkring är det allmänheten som skall stå för notan för allt detta.
Det måste därför vara rimligt att på EU-nivå fråga sig huruvida bördan för dessa uppgifter är jämnt fördelad.
Det är tämligen uppenbart att det i nuläget inte finns något som motiverar den brittiska rabatten.
Vi måste alla gå ut och visa Europas folk, i alla våra länder, att vi är beredda och villiga att ställa de medel som krävs till förfogande.
Samtidigt är vi beredda och kapabla att säkerställa att de bördor detta medför fördelas rättvist och i en anda av solidaritet.
Solidaritet innebär att vi inte bara gemensamt fördelar resurserna, utan att vi också ser till att enskilda individer inte får alltför stora bördor medan andra står vid sidan av och säger åt dem att klara sig bäst de kan.
Vi vill gemensamt se till att Europa förändras till det bättre.
