# ID: svediakorp-gov456736
# author: Hélène Goudin (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Nu står vi åter inför förslag om att öka EU: s utgifter och därmed intäkter.
Argumentet är att EU växer och alltså måste få kosta mer.
EU växer både i antal medlemmar och genom att olika arbetsuppgifter ständigt tas över från medlemsländerna.
Är detta en rimlig utveckling?
Det självklara svaret är nej.
De europeiska länder som uppfyller kraven på medlemskap måste naturligtvis välkomnas.
Det finns dock varken rationella skäl eller folkligt stöd för att flytta ytterligare politiska uppgifter från medlemsländerna till Bryssel.
Den allmänt hyllade men aldrig respekterade subsidiaritetsprincipen talar tvärtom för att åtskilliga befogenheter borde flyttas tillbaka från EU: s institutioner till de nationella parlamenten.
Att detta är folkens vilja framgår av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna och av vad vi vet om folkopinionen i många andra medlemsländer.
Vi ser just nu slutet på en epok i EU: s historia, slutet på den epok då den politiska eliten kunde gå vidare med sina ambitioner och planer utan att bry sig om folkviljan.
Att detta har varit möjligt tidigare beror på att partistrukturen i Västeuropa återspeglar 1900-talets politiska stridsfrågor, rangerade längs en höger-vänster-skala.
De etablerade partierna är med få undantag helt för en kontinuerlig förskjutning av den politiska makten från medlemsländernas parlament till Bryssel.
Medborgarna kan därmed inte i allmänna parlamentsval meddela att de är emot denna utveckling.
I folkomröstningar i EU-frågor och ibland vid val till Europaparlamentet öppnar sig möjligheten för de europeiska folken att explicit ta ställning till vilken roll EU skall spela.
Då tar man den möjligheten och säger nej till maktförskjutningen.
Det är viktigt att vi håller detta i minnet nu när vi diskuterar EU: s budget för 2007 – 2013.
Det finns inte folkligt stöd för ökade utgifter i en union där drygt 70 procent av budgeten går till jordbrukspolitiken och regionfonderna.
Vi reserverar oss mot det tillfälliga utskottets förslag till budgetplan på 1,07 procent av BNI i anslag för betalningar och 1,18 procent i åtaganden.
Vi anser att de totala anslagen för betalningar skall ligga inom 1 procent av EU-ländernas samlade BNI i enlighet med G6-ländernas förslag.
