# ID: svediakorp-gov456725
# author: Anne E. Jensen, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 640
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill också rikta mitt stora beröm och varma tack till vår föredragande, Reimer Böge, för hans grundliga och skickliga arbete, först med att analysera kommissionens förslag och sedan med att formulera parlamentets inställning till budgetplanerna.
Min grupp stöder detta betänkande.
Den föreslagna grunden för förhandlingarna med rådet är ekonomiskt ansvarsfull.
Vi har hittat sätt att omprioritera under kommissionens förslag och att göra besparingar i förhållande till det.
Vi i gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är särskilt glada över att förslaget är koncentrerat på forskning, utbildning och investeringar i transport och energi.
Det är naturligtvis just inom dessa områden som vi måste investera väsentligt mer av EU: s budgetmedel.
Det är i ett sådant arbete som framtiden ligger, och de kan ge EU en stark position.
Det är därför som det är så ledsamt att det är just inom dessa områden som EU: s stats- och regeringschefer har för avsikt att göra kraftiga nedskärningar.
De vill hänsynslöst skära ned vårt ambitiösa forskningsprogram, och det är ganska ofattbart och oförenligt med många av de vackra uttalandena från rådet om gemensam forskning.
Det är just från dessa områden, där det gemensamma arbetet verkligen skulle kunna stärka EU: s konkurrenskraft, som de drar sig tillbaka och sparar belopp som, sett i ett större sammanhang, är ytterst blygsamma.
Som kommissionsledamot José Manuel Barroso naturligtvis sade till oss kommer sådana besparingar att få allvarliga följder för ambitionerna inom detta område.
Vi i ALDE-gruppen är särskilt glada över de större resurser som parlamentet avsätter för asylfrågor och rättspolitik och för den gemensamma utrikespolitiken.
Rättspolitiken är ett snabbt växande område, och det är viktigt att en tillräckligt stor ram avsätts för att vi skall kunna möta behoven under de närmaste åtta åren.
Mycket kan hända på åtta år.
Utrikespolitiken är också ett område där nya behov hela tiden uppstår.
Det framgår av erfarenheterna från senare år, när vi plötsligt var tvungna att hitta pengar till Kosovo, Afghanistan, Serbien och Irak och, senast, till offren för tsunamin.
Finansieringsramen måste ta hänsyn till sådana plötsliga behov så att vi inte tvingas skära ned biståndet till andra fattiga länder.
Vi har lagt särskild vikt vid att det skall finnas tillräckliga resurser för att stödja det utvidgade EU: s nya grannar.
Utvecklingen i Ukraina är naturligtvis det senaste exemplet på EU: s förmåga att stödja demokratiska utvecklingar i länder som är dess nära grannar.
Jordbrukspolitiken och stödet för fattiga regioner i de gamla medlemsstaterna kommer att fortsätta att stå för en stor del av budgeten.
Det är därför nödvändigt att den övergripande ramen är tillräckligt hög för att det även skall vara möjligt att finansiera nya behov.
EU: s budget uppgår fortfarande bara till cirka en procent av bruttonationalinkomsten, och det kan inte påstås att de belopp som vi nu debatterar kommer att ge upphov till en budgetkris i någon medlemsstat.
Jag vill därför uppriktigt uppmana Europeiska rådet att hitta en rimlig lösning efter det kommande toppmötet, för att bryta dödläget och visa att resultat kan levereras.
Jag håller med Reimer Böge när han säger att vi också vill att parlamentet skall erbjuda en lösning, men inte till vilket pris som helst.
Jag vill dock säga att parlamentet har kommit fram till ett konstruktivt och realistiskt förslag.
Vi är skyldiga att hitta en lösning så att de strukturfondsprogram som är utformade för att utveckla ekonomierna i de nya medlemsstaterna kan sättas i gång den 1 januari 2007.
Att inte uppnå något resultat och inte visa någon vilja att förhandla skulle helt enkelt vara föraktligt.
