# ID: svediakorp-gov456703
# author: Nicolas Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,573
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag är mycket glad över att få denna möjlighet att tala till parlamentet denna eftermiddag innan ni röstar om resolutionen om den framtida budgetplanen.
I enlighet med de budgetmässiga befogenheter som fördraget överlåter på parlamentet ger det luxemburgska ordförandeskapet högsta prioritet till att upprätthålla en öppen och oreserverad dialog med parlamentet inom detta område.
Detta är en av de viktigaste frågorna som EU står inför just nu.
Det kommer också vid en tidpunkt då EU helt enkelt inte får misslyckas.
Jag vill också uttrycka vår tacksamhet för det arbete som det tillfälliga utskottet har gjort i fråga om politiska utmaningar och budgetmedel i unionen, som ni ledde, herr talman.
Jag vill även tacka föredraganden för hans arbete.
Ert bidrag till denna komplexa och icke minst politiskt känsliga debatt har varit viktigt ur två aspekter.
Först och främst har parlamentet varit realistiskt och haft ett konsekvent tillvägagångssätt.
För det andra sätter ni med detta betänkande och denna resolution upp de huvudsakliga ramarna för de förhandlingar som kommer efter dem i rådet och som i slutändan kommer att vara precis lika avgörande för budgeten som de förhandlingar som äger rum i Europeiska rådet nästa vecka.
I vilket fall som helst, som ordförandeskapet tar varje möjligt tillfälle att påpeka, är denna första förhandlingsrunda i rådet endast en första runda, och det krävs också att parlamentet samtycker om vi skall få en budget.
Vilket är förhandlingsläget i rådet?
Låt mig förklara för er hur vi ser på situationen i rådet och hur vi avser att förbereda oss för diskussionerna om denna fråga, speciellt på mötet i Europeiska rådet som äger rum nästa vecka.
Först och främst vill jag understryka att ordförandeskapet är fast beslutet att nå en överenskommelse på nästa veckas möte i Europeiska rådet.
Ingenting får distrahera oss från den viktiga uppgiften att ge EU de resurser det behöver för att fullfölja de åtaganden som det står inför under de kommande åren.
Att sluta ett avtal i juni är det bästa sättet att sända en positiv signal och det enda sättet att fastställa storleken på dessa resurser i så pass god tid att de olika instrumenten och rättsliga programmen kan antas och genomföras i rätt tid.
Unionen måste i dag mer än någonsin visa att den fortfarande är fullt kapabel att fatta beslut, att den fortfarande kan nå överenskommelser i en fråga som budgeten som är så viktig för en smidig verksamhet, och således budgetpolitiken för de kommande åren.
Ni känner till förhandlingsramen som var mycket lyckad under de senaste förhandlingarna under det tyska ordförandeskapet och som möjliggjorde en överenskommelse i Berlin.
Denna förhandlingsram tillät oss att reducera antalet möjliga lösningar och nå en slutlig överenskommelse.
Den senaste versionen av förhandlingsramen är från slutet av förra veckan och kommer att granskas av utrikesministrarna vid de överläggningar som kommer att genomföras nästa söndag kväll.
Europeiska rådets ordförande håller samtidigt bilaterala möten med sina kolleger där de granskar varandras svårigheter och försöker lägga grunden för en kompromiss som alla kan acceptera.
Jag vill rikta er uppmärksamhet på ett antal aspekter i denna senaste version av förhandlingsramen.
Jag kommer även att kommentera ett antal punkter i ert betänkande och i budgetresolutionsförslaget.
Först och främst sade vi till och med före debatterna i rådet (allmänna frågor) i april tydligt att ett antal nedskärningar, som en del anser olyckliga och andra oundvikliga, var nödvändiga inom alla områden om vi skulle få en balans mellan de mycket olika åsikterna om den slutliga övergripande utgiftsnivån.
Detta är för övrigt inte helt emot tankebanorna i ert utskott.
Den senaste versionen av förhandlingsramen inkluderar för första gången belopp för varje budgetpost.
På det hela taget ligger den summa på 870 miljarder euro som vi har hamnat på, det är ungefär 1,06 procent av EU: s BNI, i närheten av de belopp som har diskuterats.
Även om det totala beloppet är lägre än kommissionens ursprungliga förslag motsvarar beloppen för varje budgetpost trots allt i genomsnitt höjningar på mellan 5 och 18 procent per år jämfört med 2006.
Ingen kan därför betvivla vår beslutsamhet att fortsätta ge de resurser som behövs för att föra unionens politik framåt.
Det är också sant att den mycket låga tillväxten i de nationella budgetarna, som inte får förbises, oundvikligen får konsekvenser för EU: s budget.
För det andra har diskussionerna i rådet huvudsakligen handlat om rubrik 1 B som är sammanhållningspolitik.
I motsats till vad vissa säger har denna budgetpost inte drabbats särskilt av nedskärningarna.
Vi har inte gjort denna budgetpost till en jämkningsvariabel för ett minimalistiskt budgetpaket.
Ordförandeskapet håller faktiskt med parlamentet om att sammanhållningspolitiken är uttrycket för unionens interna solidaritet.
Ordförandeskapet gör därför allt man kan för att hålla nedskärningarna inom detta område på ett minimum.
Totalt sett motsvarar utgifterna för denna budgetpost i den senaste versionen av förhandlingsramen 0,37 procent av EU: s BNI.
Ordförandeskapet har dock föreslagit ett antal ändringar i mekanismerna för anslag till sammanhållningspolitiken.
Man har gjort detta efter de diskussioner som visade – och inte helt utan problem, måste jag säga – en vilja att prioritera finansieringen av de minst framgångsrika regionerna och medlemsstaterna.
Ordförandeskapet har därför upprättat en strategi grundad på solidaritetsprincipen för att se till att resurser riktas till dem som bäst behöver dem.
För att göra detta var man tvungen att fördela en aningen högre procentsats av medlen i budgetposten för ” sammanhållning ” till konvergens och justera taken så att medlen hamnar där de bäst behövs.
Jag vet att en del länder och regioner inte är nöjda med detta.
Ordförandeskapet kommer att lyssna på dem.
Justeringar är fortfarande möjliga – och vi arbetar med dem dag för dag – men våra restriktioner är sådana att det endast finns ett ganska litet handlingsutrymme.
För det tredje är ordförandeskapet medvetet om att man på Europeiska rådets möte i mars satte upp ambitiösa mål för att återlansera Lissabonstrategin.
Dessa mål kommer att kräva ytterligare ekonomiska resurser.
Vi har alla åtagit oss att uppfylla målen för konkurrenskraft och sysselsättning.
Vi vill alla utveckla forskningen mer i unionen.
Vi vet också att unionen måste beledsaga de sociala och ekonomiska reformer som vi är skyldiga att genomföra.
Sysselsättning är fortfarande en huvudprioritering för oss alla, liksom utbildning och yrkesutbildning.
Det är sant att ordförandeskapet har minskat de belopp som kommissionen föreslog, men tillväxttakten är fortfarande betydande i jämförelse med nuvarande period: 8 procents tillväxt i reala termer.
Det finns knappast någon nationell budget – och jag känner inte till någon – som man har gjort en sådan kraftansträngning med.
Samma sak gäller rubrik 3 A, frihet, säkerhet och rättvisa.
Denna målsättning är också prioriterad för den kommer som en lösning på allmänhetens oro över frågan.
I vårt senaste förslag får den en årlig ökning i reala termer på 18 procent jämfört med 2006, en höjning med nästan 200 procent över en sjuårsperiod.
Tillväxttakten för yttre förbindelser, speciellt att uppnå unionens mål för globalt partnerskap, ligger fortfarande på 5 procent i reala termer, och vi har inte inkluderat budgeten för Europeiska utvecklingsfonden som ni har gjort.
För det fjärde behandlar den senaste versionen av förhandlingsramen frågan om resurser aningen mer i detalj.
Det råder inget tvivel om att Europeiska rådets framgång kommer att vara beroende av att man når en överenskommelse om både utgifter och resurser.
I sitt sökande efter en lösning har ordförandeskapet tagit Fontainebleauslutsatserna från 1984 som utgångspunkt – jag säger inte Fontainebluff som Jean-Claude Juncker gjorde.
När det gäller resurserna kommer förhandlingarna bara att lyckas om man hittar en tillfredsställande lösning på Förenade kungarikets rabatt.
I samband härmed föreslår ordförandeskapet att rabattbeloppet för detta land 2007 bör motsvara dess nominella genomsnitt över den sjuårsperiod som direkt föregår den senaste utvidgningen och att det sedan skall minska med verkan från nästföljande år.
Jag anser att detta är ett generöst förslag eftersom vi alla har åtagit oss att göra en ansträngning för den solidaritet som EU: s utvidgning innebär.
Ordförandeskapet har ytterligare föreslagit att specifika åtgärder vidtas för de tre länderna Tyskland, Nederländerna och Sverige för perioden 2007-2013, även det i enlighet med Fontainebleauslutsatserna där frågan om andra länders budgetunderskott tas upp.
Dessa åtgärder skulle bestå av en minskning av den mervärdesskattebaserade avgiften som ordförandeskapet mer allmänt har föreslagit skall frysas vid 0,3 procent.
Det framstår som tydligt att innan man hittar en lösning på resursfrågan återstår ett antal andra detaljer att granska, inte alltid så små detaljer och ofta känsliga.
Ordförandeskapet är ändå övertygat om att denna strategi är den mest realistiska grunden för en slutlig överenskommelse, förutsatt att alla har viljan att lyckas och visar tillräcklig politisk vilja.
Dessa är huvuddelarna i det senaste förslaget som har delats ut till medlemsstaterna och som kommer att granskas i Luxemburg på söndag.
Det är grunden för en överenskommelse i rådet.
Det kommer sedan att vara upp till rådet och parlamentet att översätta det till en budget i ett interinstitutionellt avtal.
