# ID: svediakorp-gov456656
# author: Herbert Reul (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 474
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Terrorismen utgör ett extremt allvarligt hot.
Detta är också anledningen till att vi tar upp frågan i dag och till att vi har inte mindre än sju betänkanden i ämnet framför oss.
Detta är ett problem som vi bara kan lösa gemensamt, tillsammans med de olika regeringarna i Europa.
Under debatten tänkte jag flera gånger på att någon av folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna kanske hade fått en annan utgång om vissa väljare varit mer medvetna om de problem som rör oss, och om man hade kunnat klargöra att sådana problem helt enkelt är omöjliga att lösa om inte Europa agerar som en enhet.
Kanske de sju olika betänkandena och de många modellerna också är ett tecken på att vi måste koncentrera oss på väsentligheterna om vi vill att människor skall förstå detta behov av gemensamma insatser och godkänna att vi fortsätter längs den inslagna vägen.
Det handlar inte om att i evighet ta fram nya förslag och program – och därigenom även öka människors förhoppningar – utan snarare om att se till att människor märker att det vi gör för att bekämpa terrorismen faktiskt får resultat, att EU: s samordnare mot terrorism inte bara är en offentlig myndighet, utan också arbetar framgångsrikt tillsammans med kommissionen i strävan efter ökad effektivitet, att Europol och Eurojust blir effektiva instrument och att det finns en demokratisk kontroll.
Såsom också framhölls i ett av betänkandena är det absolut nödvändigt att vi som parlament lovar att se till att de instrument vi inför också granskas under den period de används.
Har de varit effektiva?
Vilken inverkan har de haft?
Är några specifika åtgärder överflödiga?
Är det kanske inte viktigare att koncentrera sig på väsentligheterna?
Detta leder fram till den sista viktiga punkt jag anser måste framhållas.
Hur ett förtroende kan raseras och hur ett viktigt mål kan få en dålig uppföljning visas träffande genom det ärende som i dag ligger på vårt bord under rubriken ” bevarande av uppgifter ” och som vi nu behandlar för femtioelfte gången.
Detta är ett fall där åtgärder vidtas för sin egen skull, där människor lugnas med åtgärder som i sista led kanske inte gör något för att förbättra deras säkerhet.
Om så är fallet kommer detta fall inte att kunna övertyga allmänheten om att EU är viktigt och fördelaktigt eller få dem att godkänna resultaten av vårt arbete.
Jag skulle inte vilja stå som ansvarig för allmänhetens uppfattning av Europeiska unionen.
För femte eller sjätte gången säger jag att ansvaret för detta ligger hos de nationella regeringarna, vars hyperaktiva utbrott har utformats för att rädda deras samveten utan att i realiteten uppnå någonting i fråga om ökad effektivitet.
