# ID: svediakorp-gov456651
# author: Piia-Noora Kauppi (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill uttrycka mitt helhjärtade stöd för Alexander Nuno Alvaros betänkande.
Det skulle vara dåraktigt om det föreslagna programmet om bevarande av uppgifter gick igenom i dess nuvarande utformning.
IT-relaterad brottslighet är en riktig plåga, som hotar att äventyra våra informationssystems stabilitet och säkerhet.
Det måste behandlas målinriktat med ordentliga kontroller.
Att belasta telekommunikationsbolag och Internetleverantörer med kostnaderna för att lagra alla uppgifter de bearbetar under ett år är dock en dåligt genomtänkt respons.
En vild chansning.
Oavsett om transaktionerna och kommunikationerna registreras kommer en riktig brottsling, en brottsling som är ute efter att försvåra upptäckt, att känna till hur man sopar igen spåren efter sig.
Hur som helst, med tanke på volymen av de uppgifter som skulle behöva bevaras, särskilt Internetuppgifter, är det osannolikt att en omfattande analys av uppgifterna någonsin skulle kunna utföras i tid för att vara till någon nytta.
Vi har sett tydliga indikationer på att det inte var på grund av brist på uppgifter som de amerikanska säkerhetsmyndigheterna förbisåg viktiga ledtrådar i spåren till det som ledde till attackerna den 11 september.
Det var snarare så att de led brist på personal för att kunna transkribera, översätta och analysera materialet.
Vissa har argumenterat för att kostnaden för bevarande av uppgifter borde bäras av regeringarna och inte av företag.
I båda fallen är det bortkastade pengar.
Bortsett från de negativa finansiella följderna skulle systemet kränka den personliga friheten, vilket många kolleger instämmer i.
Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna ger oss tydliga riktlinjer, som upprätthålls med hjälp av EG-domstolen, om när dessa uppgifter kan lagras.
Det föreslagna allmänna programmet ger inga ordentliga kriterier som skulle uppfylla konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Jag uppmanar mina kolleger att följa Alexander Nuno Alvaros exempel i att snabbt och fullständigt sätta stopp för detta förslag.
På andra håll har förslag som avser terrorism varit förenliga med proportionalitet, men så är inte fallet i Alvaros betänkande.
