# ID: svediakorp-gov456630
# author: Kathalijne Maria Buitenweg (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 369
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi är i ett svårt dilemma och i en som vi skulle kunna kalla ” höna eller ägg-situation ”.
Borde vi ha fått ordning på demokratin och infört demokratiska och rättsliga kontroller, eller borde ett effektivt beslutsfattande sättas främst för att man skall kunna få ett starkt stöd från allmänheten för en europeisk demokrati?
Svaret är naturligtvis att vi behöver båda två.
Som Jaime Mayor Oreja redan har sagt är terrorismen och kampen mot den enastående exempel på transnationella frågor, och det är därför vi bör arbeta effektivare tillsammans.
Det är emellertid lättare sagt än gjort, eftersom 25 länder har 25 vetorätter.
Beslut dras i långbänk, vilket resulterar i flummiga kompromisser eller, helt enkelt, att man inte vidtar några åtgärder alls.
Jag anser att länderna nu bör se till det gemensammas bästa.
Samtidigt måste vi också erkänna att rådet måste fatta beslut om mycket viktiga frågor som får konsekvenser för de medborgerliga rättigheterna.
Detta är ett annat skäl som har angetts till varför beslutsprocessen bör vara så pass hemlig.
Jag anser att rådet skall börja med offentliga möten och omröstningar.
Ingen av dessa förändringar skulle kräva några ändringar i fördraget.
Det handlar helt enkelt bara om att öppna dörrarna.
Jag hoppas att parlamentet vidtar gemensamma åtgärder för att inleda samråd med rådet om denna fråga.
Mycket har sagts om att terrorism är ett angrepp på våra grundläggande friheter och att vi därför inte bör göra misstaget att undergräva dessa medborgerliga rättigheter.
Privatlivet är ett annat mycket ofta citerat exempel.
Privatlivet är naturligtvis inte helgat i sig självt, men ingrepp bör alltid vara proportionerliga, nödvändiga, effektiva och kontrollerbara.
Förslaget att lagra uppgifter från kommunikationstrafik är alltså därför helt oproportionerligt.
Om rådet antar det bör parlamentet gå till domstolen.
Att rådet dessutom försöker att kringskära den demokratiska kontrollen genom att fatta detta beslut enligt den tredje, i stället för den första, pelaren ger oss lite tröst.
Återigen är det alltså så att om vi vill skydda demokratin från terrorism får vi först och främst inte förvanska den.
