# ID: svediakorp-gov456610
# author: Stavros Lambrinidis (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 875
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot!
I kampen mot terrorism är rädsla den värsta fienden och förespråkaren.
Den paralyserar folket och påverkar dess känsla av säkerhet, och på det sättet vinner terroristerna.
Det minskar också folkets motstånd och skapar oro hos regeringar över undertryckande åtgärder, som ofta gör intrång på grundläggande friheter.
Här vinner terroristerna återigen.
Det bästa sättet att begränsa denna rädsla är därför att vi från Europas sida är beredda både på att förebygga terroristattacker och deras återverkningar och – om en terroristattack ändå inträffar – är beredda att hantera återverkningarna av attacken på bästa möjliga sätt, med andra ord genom att mildra deras verkan för folket som helhet och för offren.
Varför bör vi göra detta tillsammans hellre än att vi gör det var och en för sig?
Först och främst för att terrorism inte har några gränser och våra viktiga infrastrukturer nu ofta inte heller har några gränser.
Vi kan inte var och en hantera en fråga som endast har alleuropeiska återverkningar.
För det andra för att vi har ett åtagande gentemot detta Europa, inte enbart genom ekonomiska band, utan också genom band av solidaritet.
I fråga om terrorism i synnerhet förklarade vi i den nya europeiska konstitutionen den 25 mars 2004 att vi helt klart måste agera tillsammans.
Men vad bör vi göra tillsammans?
I förebyggande syfte och för skydd av viktiga infrastrukturer skulle jag vilja säga att det är mycket viktigt att det finns ett förslag från kommissionen som godkänts av parlamentet till ett program för att skydda dessa infrastrukturer.
Medlemsstaterna måste var och en i samarbete med infrastrukturoperatörerna, som till största delen är privata operatörer, definiera dessa viktiga infrastrukturer genom att använda en harmoniserad europeisk metod.
Vi måste analysera utsattheten och bedöma hoten, vilket innebär att vi måste utbyta information om dessa system.
Mitt land skulle exempelvis kunna ha information om ett möjligt hot mot ett annat land.
Vi måste finna lösningar för att skydda dessa infrastrukturer och för en adekvat reaktion om en attack äger rum.
Samtidigt måste vi garantera sekretessen, så att ägarna till dessa infrastrukturer kan utbyta information i förväg.
De måste med andra ord kunna varna varandra för möjliga attacker.
Vi måste trygga finansiering.
Vi måste framför allt trygga skyddet av grundläggande friheter i den här processen.
Målet helgar inte medlen.
Vi måste trygga en allmänt erkänd och realistisk tidsplan och en oberoende övervakning på EU-nivå vad gäller stöd för denna tidsplan för fastställande av infrastrukturer.
Vi kan inte bara punga ut med pengar utan att ha en tidsplan.
Vad kan vi göra med avseende på krishantering?
Här måste vi skapa en europeisk räddningstjänst och trygga EU-finansiering för dess aktiviteter.
Detta är den största kostnaden.
Man kan ha en databas så att man har möjlighet att samordna inom hela Europa – om ett land drabbas av en katastrof, vilka andra länder skall bistå med hjälp och med vilka styrkor – men det kostar pengar.
Vi måste ha ett samarbete med icke-statliga organisationer och lokala myndigheter.
De är alla involverade i händelse av en katastrof, vare sig det är fråga om en terroristattack eller om en naturkatastrof.
Alla system för snabb varning måste vara förenade inom ramen för Argus.
Det måste finnas ett centrum för krishantering, samordning och övervakning och informationsbehandling i Europa.
Vi måste också från EU: s sida rådfråga de nationella myndigheter som har erfarenhet.
Jag nämner detta eftersom vi med Olympiska spelen i Grekland 2004 organiserade vad som förmodligen var den största operationen för civilskydd och infrastrukturskydd i världshistorien.
Europeiska kommissionen kan inte organisera ett sådant storskaligt program utan att rådfråga myndigheter som dessa.
Vad bör vi inte uträtta tillsammans?
Vi vill inte sända ut signaler om grön, röd eller orange larmberedskap till världen.
Vi får inte skapa ett klimat av panik.
Om vi gör det har vi skapat det terroristerna vill att vi skall skapa: den rädsla som jag nämnde i början.
Vi vill inte heller ha något förebyggande krig mot terrorism.
Sådana skulle endera vara krig mot nationalstater eller krig mot grundläggande rättigheter.
I ett flertal länder runt omkring i världen finns för närvarande en stor frestelse att begränsa grundläggande rättigheter, efter vad som påstås för att vi skall kunna bekämpa terrorism.
Vi bör inte heller referera till terrorism som enbart en polisiär angelägenhet.
Det är inte och bör inte heller vara sättet att föra kampen på.
Vi bör inte heller svärta ned enskilda terrorister, för på det sättet förvandlar vi dem till hjältar, eller får offren att bli ignorerade.
Vi måste minnas dessa människor.
Terroristerna vill uppnå det motsatta; de vill att vi skall ignorera dem.
Tack för att ni har lyssnat, och tack till alla mina ärade vänner för att ni enhälligt antagit detta betänkande i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.
Jag hoppas att vi skall kunna uppnå mycket tillsammans i framtiden.
