# ID: svediakorp-gov456609
# author: Jaime Mayor Oreja (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 836
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Jag vill först och främst tacka kommissionsledamot Franco Frattini och rådets samordnare i kampen mot terrorism, Gijs de Vries, för att de är närvarande den här morgonen.
Jag vill också tacka alla parlamentsledamöter som har arbetat med och samarbetat omkring detta betänkande om förebyggande av och svar på terroristattacker, ibland utifrån skiljaktigheter och ibland utifrån enighet, och jag vill i synnerhet tacka mina goda vänner Rosa Díez och Antoine Duquesne för deras samarbete och deras bidrag till detta betänkande.
Jag kommer att vara mycket kortfattad under det fåtal minuter som har tilldelats mig, och framför allt sammanfatta de skäl och mål som har inspirerat mig att lägga fram detta betänkande i Europaparlamentet i dag.
Vad har jag velat bidra med genom det här betänkandet i denna kammare i dag?
Helt enkelt det lilla jag har kunnat lära mig utifrån min begränsade och blygsamma erfarenhet av vad det har inneburit att bekämpa en terroristorganisation under mer än tjugofem år i mitt hemland Spanien, och i Baskien.
Jag tror därför att det viktigaste i dag är att göra Europeiska unionens traditionella tillvägagångssätt för bekämpning av terrorism, som vanligtvis har inneburit en uttömmande lista över åtgärder, till vad jag tror måste vara ett europeiskt politiskt projekt.
Ni kanske undrar vilken skillnaden är mellan en uttömmande lista över åtgärder och ett politiskt projekt.
Ett politiskt projekt är mycket mer ambitiöst än en lista över åtgärder.
Ett politiskt projekt är alltid resultatet av en prioritering, av en betoning, och, framför allt, av ett träffande och korrekt tänkesätt.
Ett politiskt projekt har framför allt också kapaciteten att bedömas och förstås simultant av en allmän opinion som uppskattar en politikers ansträngning att göra listan över åtgärder till ett politiskt projekt.
Låt mig påpeka att de senaste resultaten i Europa bekräftar att vi behöver ett begränsat antal politiska projekt, för det kan inte finnas oändligt många.
Vi måste ha endast ett fåtal politiska projekt som de europeiska medborgarna är införstådda med och som kan användas för att hantera deras problem.
Och jag är övertygad om att ett av dessa är terrorism.
Terrorism kan inte bekämpas på ett generellt sätt.
Säkerhetsstyrkorna kan inte ta till rätt tänkesätt om vi bekämpar terrorism på ett generellt sätt.
Vi måste bekämpa en särskild sorts terrorism, en specifik organisation.
Jag håller med om att den alltid måste bekämpas utifrån samma frihetsprinciper, utifrån respekt för mänskliga rättigheter, utifrån de åsikter som Europa grundas på, men vi måste kunna skapa ett särskilt, konkret politiskt projekt för varje fall, och vi måste alltid kunna specificera, fastställa och bedöma den organisation som bekämpas, bland annat för att, som jag sade tidigare, det är det enda sättet att stimulera säkerhetsstyrkorna till att anstränga sig till det yttersta för att bekämpa en viss organisation.
Vilken är en terroristorganisations främsta bundsförvant?
Det är dess förmåga att sprida sig: vi kan aldrig veta var den börjar och slutar; vi vet inte vilken social struktur som bär upp den eller vilka stater som, i vissa fall, står bakom gruppen.
Men den har alltid socialt stöd, och ett av medlen vid bekämpningen av fenomenet terrorism är att vara medveten om organisationens omfattning och om vilka sociala skikt som stöder den.
Av den anledningen – och jag beklagar vissa ändringsförslag i detta syfte – beklagar jag att vi inte har haft modet att kalla den organisation som européerna står inför, vilket är en radikal, islamistisk organisation, eller en som påstår sig försvara islam, det vill säga al-Qaida, vid namn.
Det är viktigt att kalla den vid dess namn, för det är det enda sättet att bekämpa en organisation: vi måste kunna uttala det vi för närvarande står inför inom Europeiska unionen.
Den största risken Europaparlamentet står inför är paralysering, brist på handling, en övertygelse om våra principer och värderingar och en delad generell uppfattning men med avsaknad av ett gemensamt europeiskt politiskt projekt för att hantera denna stora fråga som kommer att påverka vår nutid och framtid, och med ett förhållningssätt som ger intrycket av att man anser att det är någon annans problem: som om det var något som drabbade amerikanerna den 11 september för några år sedan, eller som drabbade just Spanien den 11 mars av någon särskild anledning, men jag anser inte att detta bör vara vår inställning.
Sammanfattningsvis vill jag uppmärksamma offren och säga att de alltid måste finnas i centrum av vår debatt, att vi måste fokusera på dem, och jag vill upprepa att vi alla i grund och botten måste visa moralisk styrka tillsammans med dem i den här frågan för att hantera detta, vilket är av största vikt för vår framtid.
