# ID: svediakorp-gov456603
# author: Mariann Fischer Boel, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,004
# sentences: 53
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka för era mycket värdefulla och konstruktiva synpunkter på förordningen om landsbygdsutveckling.
Jag är övertygad om att era synpunkter, som är särskilt konkreta när det gäller prioriteringarna I och II, har hjälpt oss att bättre förstå vilka nyckelfrågor som är viktiga för EU-medborgarna, som ni företräder här i Europaparlamentet.
Jag vill kommentera några av de frågor som tagits upp här i kväll.
För det första, de lägsta stödsatserna, som flera ledamöter tog upp.
Kommissionen är öppen för en avvägning mellan prioriteringarna för att ge medlemsstaterna större handlingsutrymme.
Den föreslagna procentsatsen på 8 procent för prioritering 3, jämfört med den procentsats på 15 procent som kommissionen föreslagit, är emellertid för låg.
Glöm inte bort att åtgärderna inom ramen för prioritering 3 kan bidra avsevärt till att främja den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen på landsbygden om de genomförs på rätt sätt.
Detta ligger naturligtvis i jordbrukarnas och deras familjers intresse och är nära kopplat till det som vi vill uppnå genom Lissabonstrategin.
Någon nämnde att medlemsstaterna måste tillåtas att satsa särskilt på prioritering 3, dvs. landsbygdsutveckling.
De har gott om utrymme att göra detta med de lägsta satser som vi har föreslagit.
Men vi måste också försäkra oss om en viss jämvikt i medlemsstaterna och att de tar itu med alla de olika utmaningarna på landsbygden.
När det gäller unga jordbrukare måste de ha en affärsplan.
Bortsett från åtgärderna för ett miljövänligt jordbruk är kommissionen inte villig att göra övriga åtgärder obligatoriska.
Om unga jordbrukare i en medlemsstat verkligen har problem bör man ta itu med det i den nationella strategin och föreslå lämpliga åtgärder.
Å andra sidan bör föreskrifterna om affärsplanerna inte vara alltför detaljerade i detta skede.
Vid behov kan ytterligare bestämmelser infogas i genomförandebestämmelserna.
Som kommissionsledamot Charlie McCreevy redan nämnt godtar vi också en utvidgning av stödet för unga jordbrukare till att omfatta subventionerade lån.
Jag noterade också era synpunkter om en frist för unga jordbrukare när det gäller miniminormerna.
Här vill jag vara mycket tydlig: undantag kan inte göras för unga jordbrukare.
I princip måste de uppfylla tvärvillkoren precis som alla andra jordbrukare.
Jag är emellertid beredd att överväga ett undantag från denna princip: när en ung jordbrukare tar över en gård som har problem med att uppfylla någon norm kan han ta upp detta i sin affärsplan och ange vilka åtgärder som behövs för att åtgärda problemen.
I detta fall vore det lämpligt att ge honom viss tid för anpassning och under denna period skulle han inte bestraffas för att han inte uppfyller normerna i fråga.
När det gäller mindre gynnade områden vill ni att jag skall överväga att infoga socioekonomiska kriterier och en gradvis nedtrappning för områden som har gått miste om sin ställning.
Kommissionen har föreslagit en ändring när det gäller de nuvarande mellanliggande mindre gynnade områdena.
För bergsområden och särskilda mindre gynnade områden förblir bestämmelserna oförändrade.
Medlemsstaterna uppmanas att i sina program bekräfta eller ändra de nuvarande avgränsningarna.
Men för de mellanliggande mindre gynnade områdena har vi enats om att strategin måste ändras mot bakgrund av kritiken från Europeiska revisionsrätten, i vilken också parlamentet har instämt.
Kommissionen erkänner att det behövs mer tid för detta arbete och att vi behöver se över de kriterier som vi hittills har föreslagit.
Vi bör emellertid komma ihåg att de kriterier vi använder måste uppfattas som objektiva av WTO för att passa in i den gröna boxen.
I detta sammanhang kan en gradvis nedtrappning för de befintliga mellanliggande mindre gynnade områdena övervägas.
År 2008 kommer kommissionen att lägga fram en rapport och ett förslag för parlamentet och rådet med sikte på ikraftträdande år 2010.
Ni föreslog också att vi skall höja samfinansieringen för de yttersta randområdena och de grekiska öarna till 85 procent såsom det anges i förslaget till förordning om sammanhållningspolitiken.
Låt mig förklara varför vi har föreslagit en något annorlunda strategi.
För det första anser jag, liksom ni, att samfinansieringen för dessa regioner bör vara högre.
Det är därför vi har föreslagit en samfinansiering som faktiskt är 5 procent högre för varje prioritering.
Det är emellertid bra att behålla en viss åtskillnad mellan prioriteringarna för att betona den vikt som vi fäster vid prioriteringarna II och IV.
I förslaget om sammanhållningspolitiken görs ingen uppdelning i prioriteringar och därför görs ingen sådan åtskillnad.
Dessutom erbjuder vi i vårt förslag ett antal särskilda fördelar för aktörer i de yttersta randområdena.
Sådana särskilda fördelar existerar inte inom ramen för sammanhållningspolitiken.
Några av er nämnde att moduleringspengarna endast bör gå till prioriteringarna 1 och 2.
Detta är inte möjligt, eftersom moduleringsbeloppen när de väl görs tillgängliga kommer att användas för programmet som helhet och fördelas på grundval av de behov som fastställs i de nationella strategiska programmen.
När det gäller Natura 2000 måste vi göra en noggrann avvägning.
Medlen för landsbygdsutveckling kan och bör utnyttjas men kan aldrig utgöra den enda finansieringskällan för att lösa detta problem.
Det är mycket viktigt att betona att det behövs andra finansieringskällor än medlen för landsbygdsutveckling.
Jag tror att vi med vår nya förordning, med de förbättringar som Europaparlamentet föreslagit, kommer att ha en solid grundval för landsbygdsutvecklingen i framtiden.
Emellertid behövs det också pengar, vilket många av er har tagit upp i kväll.
Budgetplaneringen kommer att vara sanningens ögonblick.
Jag hoppas att jag kan räkna med ert stöd när det gäller att behålla så mycket pengar som möjligt inom detta mycket viktiga område.
Jag vill än en gång tacka er för ert utmärkta arbete.
Jag hörde Jan Mulder säga att föredragandens prestation är förstklassig.
Jag håller fullständigt med.
Det har varit ett nöje för mig att samarbeta med ledamöterna i jordbruksutskottet.
