# ID: svediakorp-gov456589
# author: Katerina Batzeli (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 400
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Nejet till konstitutionsfördraget från två nationer som möjligen av olika skäl röstade mot det, ekar särskilt högt i Europaparlamentets kammare.
Det är ett faktum att detta har skapat osäkerhet bland medborgarna om vad som egentligen pågår innanför dessa väggar, med andra ord osäkerhet om hur gemenskapens institutioner fattar beslut, och osäkerhet kring fortsättningen och stabiliteten för Europeiska unionens ekonomiska politik och dess social- och utvecklingspolitik.
Ett av de politiska områden som inte garanterar en stabil, långfristig ekonomisk och affärsmässig ram är den gemensamma jordbrukspolitiken.
Den gemensamma jordbrukspolitiken håller på att ändras och reformeras, inte enbart som ett resultat av behovet att lösa dess inneboende problem, utan framförallt på grund av påtryckningar utifrån, till exempel från Världshandelsorganisationen, bilaterala handelsavtal och Europeiska unionens budgetplan.
Det görs försök, speciellt via budgetplanen, att uttrycka den nya åternationaliseringstrenden i Europeiska unionen genom att minska gemenskapens budget och nationalisera finansieringen av gemenskapens politik som till exempel den gemensamma jordbrukspolitiken.
Även om denna politik kritiseras för att ha skapat ekonomiskt privilegierade jordbrukare inom vissa områden i Europeiska unionen stöder man medfinansieringen istället för att diskutera frågan om en omfördelning av gemenskapens resurser för att kunna minska dessa grova orättvisor.
Och detta kommer i sin tur att förvärra orättvisorna.
Om landsbygdsutvecklingen skall stärka landsbygdens ekonomi och kunna följa med i en hållbar regional utveckling, behöver den resurser och integrerad planering.
De resurser som föreslagits av kommissionen och i ordförandeskapets kompromissförslag kommer inte att leda till en starkare politik för landsbygdens utveckling, en politik som ger nya möjligheter och inför innovationer så att landsbygdssektorn kan närma sig Lissabonmålen.
Omklassificeringen av mindre gynnade regioner, sysselsättningskriteriet undantaget, gör kommissionen till en sittande måltavla, som verkar fatta beslut enbart på basis av teknokratiska kriterier, som till exempel marksammansättningen.
Ingen hänsyn tas till de verkliga problemen för landsbygden, som har drabbats av ökad arbetslöshet.
Utvecklingsprogrammen bör vara sjuåriga och följa den gemensamma jordbrukspolitiken för att kunna ge producenter och livsmedelsindustrin en konstant tidsram.
Jag instämmer absolut i kommentarerna och förslagen i Agnes Schierhubers utmärkta betänkande.
Nejet i de två senaste folkomröstningarna får inte leda oss tillbaka.
Det måste övertyga oss om att säga ja till en kraftfull strukturutvecklingspolitik för ett sammanhållet och solidariskt Europa.
