# ID: svediakorp-gov456570
# author: Peter Skinner (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 879
# sentences: 50
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag gläder mig åt möjligheten att berätta om direktivet för er.
Det har varit en stor ära att få delta i detta arbete.
Vi bör tacka flera av dem som arbetar inom och utanför denna institution: personer som John-Paul Dryden, som insjuknade under utarbetandet av förslaget till betänkande och som därför inte kunde hjälpa oss att avsluta det.
Manica Hauptman, som tog över arbetet, har emellertid ägnat mycket tid och uppmärksamhet åt att fokusera på de djupa farhågorna och på detaljerna.
Kommissionen och dess personal har också spelat en avgörande roll.
Jag är övertygad om att Charlie McCreevy är medveten om hur skicklig hans personal kan vara.
Utan hjälpen från parlamentsledamöterna och deras personal – och jag framhåller tacksamt stödet från mina kolleger mittemot – skulle vi inte ha kommit fram till en så snabb överenskommelse under första behandlingen.
Vi gick för att rösta, kom tillbaka efter en stund och fann att detta fortfarande låg framför oss, och det är ganska beaktansvärt att vi lyckades avklara det hela så snabbt.
De farhågor som parlamentet har uttryckt har i stor utsträckning eliminerats till följd av den överenskommelse och det goda arbete som har utförts.
För det första, vad är en återförsäkring?
Det handlar om en verksamhet som sker mellan företag, det handlar om risker och om försäkringsindustrins spridning av dessa risker.
Återförsäkringssektorn omfattar bland annat flygplan, fartyg och byggnader.
11 september och dess följder för World Trade Center var försäkrade av stora återförsäkringsföretag såsom Lloyds m.fl. mot det slags katastrofer som vi hade hoppats inte skulle inträffa.
Återförsäkringsföretagen greps av panik, men lyckades betala sina skulder.
Detta är också ett direktiv som gäller mellan företag.
Det omfattar konkurrens.
Den centrala politiska frågan var huruvida konkurrensen är rättvis på EU-nivå och därutöver.
Det var således en fråga om säkerheter.
Eftersom den återförsäkrade riskens värde samlades på banker i det land där risken skulle täckas, utgjorde det endast en samling pengar som inte var till någon nytta: orörliga kontanter, om man så vill.
Detta var varken effektivt eller ekonomiskt.
Det var ett gammalt, trubbigt instrument.
Man var tvungen att göra sig av med det, eftersom det ökade de administrativa kostnaderna och väckte frågan huruvida risken var ordentligt täckt eller inte.
Denna fråga ledde oss sedan vidare till en annan: valet av tidpunkt för direktivet.
Vi arbetade med ett formulär som gjorde att vi kunde överväga att undvika diskussionerna om Solvens II-projektet, som skulle komma senare.
Formuläret skulle vara en form av kompromiss, med en införlivandeperiod på 24 månader och en övergångsperiod på 12 månader, vilket jag välkomnade.
Kompromissen var en följd av det luxemburgska ordförandeskapets insatser, som jag med lätthet kunde instämma i.
Parlamentet kunde sedan rösta om detta i utskottet.
Andra frågor gällde SPV, frågan om insolvens och captivebolag.
Utan att gå in på några detaljer kan jag säga att vi nu har rättvisa konkurrensförhållanden på EU-nivå.
Det finns inte längre några handelshinder på återförsäkringsmarknaden, och när detta direktiv går igenom kommer det att finnas en tillförlitlig tillsynsram som gäller i alla medlemsstater.
Detta kommer följaktligen att hjälpa EU: s återförsäkringsföretag att upprätthålla sin konkurrenskraft över hela världen.
Det är en global marknad och EU-företagen befinner sig i det främsta ledet.
EU är i sig faktiskt den näst största marknaden, efter Förenta staterna.
EU behöver spela en roll i övriga världen.
Antagandet av denna text kommer att förstärka EU: s förmåga att argumentera för ett slut på det orättvisa, konkurrensbegränsande bedrägeriet i Förenta staterna, där man kräver att icke-amerikanska företag skall betala säkerheter inom Förenta staterna, och där de regleras stat för stat.
Säg inte att Förenta staterna har en konkurrenskraftig ekonomi: så är inte fallet när det gäller återförsäkringar.
Därför måste man nu tänka om i Förenta staterna, och jag vet att så sker.
Detta direktiv gör det möjligt för oss att tala med en röst.
Tillsyns- och regleringsmyndigheter kan införa strängare tillsynsbestämmelser för företag i tredjeländer utanför EU om de vill, i likhet med amerikanerna.
Det finns en risk för konflikt inom världens regelskapande organ när det gäller konkurrensbegränsande åtgärder, vilket vi vet att Förenta staterna kraftfullt skulle motsätta sig.
Men det finns utrymme för kompromisser, effektivitet och ett frivilligt initiativ.
Låt oss titta närmare på några siffror.
Säkerheter krävs för icke-amerikanska företag i Förenta staterna.
De uppgår till miljarder: man räknar med att 40 miljarder US-dollar har samlats in i Förenta staterna mot de europeiska företagen.
Det handlar om långt fler, och till en kostnad av 500 miljoner US-dollar varje år.
Detta främjar inte effektiviteten och det innebär inte någon säkerhet mot risker.
En första insats har gjorts för EU: s marknad.
Med kommissionens stöd kommer kampen att fortsätta.
Vi borde gratulera oss själva till denna EU-lagstiftning, som har medfört väsentlig förändring både inom och utanför EU.
