# ID: svediakorp-gov456556
# author: Siim Kallas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 712
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Tack för era kommentarer.
Flera talare nämnde OLAF.
Som jag sade, och som ni redan vet, kommer vi att ha en bred debatt i juli om OLAF: s status och dess omgivande rättsliga miljö.
Jag hoppas att vi kan klara av några av de mest framträdande frågorna under dessa utfrågningar.
Min, och även kommissionens, önskan är att mildra den turbulens som omger OLAF, att utveckla en tillförlitlig, effektiv organisation, där det är möjligt att följa ett fall från början till slut och att behandla det inom en rimlig tidsperiod.
Detta bör kunna ske genom att man rättar sig efter alla nödvändiga förfaranden och undviker att ingripa i sakfrågorna.
Vi måste skapa en institution som är en källa till förtroende och som hjälper oss att skingra skuggan av misstro.
Denna misstro förekommer överallt inom EU: s institutioner, och den berör inte enbart OLAF, utan samtliga frågor.
Jag håller med Herbert Bösch och andra talare om att vi har ett stort urval av regler och program som kan ge upphov till eventuella bedrägerier, men som också ger stort utrymme för misskötsel och bristande kontroll.
Ingen förstår till fullo hur dessa program, regler och stöd har uppkommit.
Följaktligen uppmanar jag parlamentets ledamöter att stödja alla de ansträngningar som vi nu gör, i syfte att förenkla reglerna och förslagen så att det ekonomiska systemet blir mer öppet för insyn, enklare och lättare att följa och kontrollera.
Detta är en huvudfråga.
Kommissionen och parlamentet har lagt fram förslag, men vi behöver mer konkreta förslag.
Ibland föreslår någon att en föreskrift eller ett bidrag skall avskaffas på grund av den skada det vållar.
Sedan säger någon annan att det duger som det är, att vi inte kan ändra något, att bakom detta ligger vissa politiska syften och skäl.
Vi försöker då i stället att förenkla, vilket leder till att knappt något uppnås i slutänden.
Det gläder mig att höra att det finns en klar förståelse för medlemsstaternas ansvar i alla dessa frågor.
Vi förbereder vissa förslag för att stärka vår modell för samordnad granskning, som en del av det integrerade kontrollsystemet.
Jag hoppas snart kunna informera parlamentets ledamöter om våra förslag.
Hittills har reaktionerna på dessa förslag varit mycket positiva i flera medlemsstater, men inte i alla.
Det är avgörande att kommissionen och medlemsstaterna delar på ansvaret.
Jan Mulder undrade över den allmänna åklagaren.
Kommissionen har gett sitt starka stöd åt idén om en allmän åklagare, men flera av medlemsstaterna har varit mindre positiva till denna fråga.
Kommissionen har inte tagit med denna fråga i sitt arbetsprogram, eftersom man har förstått att den skulle möta kraftigt motstånd från vissa medlemsstater.
Den fanns med i Haagprogrammet, där den syftar till att öka det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna.
Såvitt jag vet kommer denna fråga emellertid att tas bort från det programmet.
Vi beklagar detta djupt och kommer att försöka hitta andra sätt att öka medlemsstaternas samarbete.
De frågor som Szabolcs Fazakas tog upp visar tydligt att avsaknaden av en lämplig samarbetsmekanism gör det svårt att uppnå effektiva resultat.
Som svar på hans fråga kommer vi givetvis att tillhandahålla en rapport före oktober 2005.
Detta är emellertid en fråga där vi tydligt kan se att en medlemsstat inledningsvis gjorde intensiva ansträngningar och hade ett gott samarbete med OLAF, men att sedan fallet splittrades upp mellan de medlemsstater där dessa handlingar hade inträffat.
Domstolarna i de olika medlemsstaterna undersökte dessa frågor på helt olika sätt, genom att prioritera olika aspekter.
Därför skulle något slags samarbetsmodell vara mycket användbar.
Som Nils Lundgren påpekade är bedrägeribekämpningen en fråga som verkligen rör hela systemet.
Kommissionen vill utveckla en åtgärd som berör hela systemet, för att komma till rätta med eventuell ekonomisk misskötsel.
Vi kan aldrig undvika oegentligheter, men frågan är hur vi i ett demokratiskt samhälle skall hantera sådana händelser och hur vi kan utveckla en åtgärd som berör hela systemet som kan komma till rätta med eventuella obehagliga överraskningar.
