# ID: svediakorp-gov456541
# author: Andris Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 803
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Först av allt vill jag åter tacka Mechtild Rothe för hennes mycket viktiga arbete i parlamentet.
Jag vill också tacka Corien Wortmann-Kool och Eija-Riitta Korhola för deras bidrag till detta väl utarbetade betänkande.
Jag startar med de frågor som jag förstått att parlamentet stöder starkast.
I vissa fall har tvivel uttryckts i fråga om behovet av energieffektivitet, åtminstone i den föreslagna formen.
Det är ett viktigt och nödvändigt förslag i rättan tid, även om det kanske kommer i senaste laget.
För det första, när det gäller att trygga energiförsörjningen har tillgångssidan begränsade möjligheter.
Vi bör rikta in oss på efterfrågesidan: det är här vi bör fokusera vår uppmärksamhet.
Den andra frågan som är ytterst populär bland medlemsstaterna, åtminstone i teorin, är frågan om klimatförändringen.
Men för att uppnå klimatförändringsmålen krävs det att man konsekvent inriktar sig på frågor som rör energieffektiviteten.
Vi kan ange att om man uppnår målsättningen om 1 procents ökad energieffektivitet per år skulle vi kunna spara omkring 50 procent av Europeiska unionens Kyotomål.
Detta är en ytterst viktig fråga.
Vi kan inte uppnå dessa mål om vi inte konsekvent inriktar oss på energieffektiviteten.
Ibland har det uppfattats som att energieffektiviteten är oförenlig med Lissabonmålen eller med vår konkurrenskraft.
Snarare tvärtom.
Detta är den enda vägen framåt, eftersom klimatförändringen är en global fråga, och om vi uppnår en konkurrenskraftig utveckling på det här området kommer vår konkurrenskraft definitivt att göra oss världsledande.
Så det ger fler möjligheter än kostnader.
När det gäller obligatoriska mål gläder jag mig mycket över parlamentets hållning.
Jag anser att ett obligatoriskt mål är ett måste.
För det första har vi inte någon vidare god erfarenhet av vägledande mål, men för det andra ger obligatoriska mål en hållbar politik inom energieffektivitetens område, eftersom dessa mål gäller för alla områden.
Jag välkomnar parlamentets förslag om ökad flexibilitet när det gäller målens omfattning och nivå.
Jag skulle säga att parlamentet är mer krävande än kommissionen.
Det lyckönskar jag parlamentet till.
Vi anser dock att våra siffror möjligen är mer blygsamma, men samtidigt är de på det hela taget lättare att försvara i rådet.
Så ett förslag som löper över tre år och förnyas tre gånger innebär inga problem.
Jag anser att det ger viss nödvändig flexibilitet, men samtidigt innebär 3, 4 eller 5 procent med ett ” bottom up ” -perspektiv en hel del.
Det är verkligen ett krävande mål, och det kommer att visa sig om det går att uppnå.
När det gäller frågan om ett mål eller flera individuella mål är jag för grundtanken om ett mål.
Några av talarna nämnde att vi har en särskild situation i och med att vissa länder har gjort mer än andra.
Om vi till exempel jämför de nya och de gamla medlemsstaterna har de nya medlemsstaterna lägre energiförbrukning per capita.
Där finns det stora möjligheter, men detta visar också att det finns möjligheter i de gamla medlemsstaterna, så alla medlemsstater har potential att uppnå dessa mål.
Jag anser att detta är en mindre byråkratisk hållning och en politik som gäller för hela unionen.
De medlemsstater som har investerat i energieffektivitet vinner också mer och har större möjligheter att uppnå något på energieffektivitetens område.
Det har varit mindre debatt om energitjänsterna, men jag anser att den delen av direktivet också är mycket viktig.
Om ni personligen undersöker vad som har hänt på energitjänsteområdet under er livstid, kommer ni att upptäcka att knappt något har hänt.
Så direktivet ger den nödvändiga knuff som behövs för skapandet av energitjänster, eftersom marknaden inte egenhändigt svarat för denna utveckling.
Parlamentet har lagt fram några mycket goda förslag, varav en del skulle kunna godtas.
Det finns några mycket viktiga frågor med avseende på bästa praxis.
Varje medlemsstat kan lyfta fram något som den har gjort på energieffektivitetens område som skulle kunna tillämpas i andra medlemsstater.
Så detta är mycket betydelsefullt på EU-nivå, men också på medlemsstatsnivå, på regional och lokal nivå, eftersom energieffektiviteten är en aspekt av varje energifunktion eller energiförbrukning där man använder den utrustning vi har.
Det innebär att hela samhället bör göras delaktigt i denna process.
I det här skedet måste det ske på ett mycket förnuftigt sätt, men inte nödvändigtvis alltid genom restriktioner.
Jag vill än en gång tacka parlamentet för det starka stödet till detta mycket viktiga direktiv, och jag hoppas att vi kan övertyga rådet om de obligatoriska målen.
Det är den stora utmaningen just nu.
