# ID: svediakorp-gov456532
# author: Eija-Riitta Korhola (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-06
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 458
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Den fråga som vi behandlar här är av central betydelse för klimatpolitiken.
Direktivet om energitjänster är tänkt att komplettera direktivet om handel med utsläppsrätter genom att sparåtgärderna inriktas på områden som ligger utanför dess räckvidd, men skall också skapa en fortsatt energibesparingsprocess bland slutanvändarna.
Som föredragande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet hade jag för egen del hoppats att detta skulle ha inneburit en möjlighet att komma till rätta med de konkurrensrelaterade problem och den snedvridna konkurrens som direktivet om utsläpp innehåller.
Det finns också mycket som är bra med direktivet, och det vill jag gärna tacka Mechtild Rothe för, men jag skall ta upp det som är direktivets största problem.
Jag var emot gemensamma sparmål för alla medlemsstater in i det sista, eftersom jag menade att det skulle straffa de länder där energisparåtgärder redan har vidtagits sedan lång tid tillbaka.
Det är måhända paradoxalt, men när vi behandlar medlemsstaterna på samma sätt ger vi dem också olika ställning.
Av den anledningen hade jag velat att artikeln om sparkrav innehöll en hänvisning till kommissionen, så att det skulle kunna upprättas ett system där man tar hänsyn till varje lands olika energibesparingsmöjligheter.
Miljöutskottet godkände kommissionens sparmål på samma nivå.
Jag är inte emot att sparandet läggs på en ambitiös nivå, men det slår orättvist.
Än en gång fördelas det på fel sätt.
Vissa länder har fått väldigt tuffa mål, medan andra länder har fått mål som löjligt lätta.
Mitt eget land Finland, som har satsat på en effektiv energianvändning i åratal, ställs inför en helt annan utmaning än t.ex.
Polen.
På en gemensam marknad leder det till snedvriden konkurrens när de åtgärder som redan har genomförts inte beaktas i tillräckligt hög grad och medlemsstaterna inte får tillräckligt med handlingsfrihet.
I förslaget anges att tidiga åtgärder skall tillgodoräknas vid en reduktion av det fastställda gemensamma målet, men så länge som det inte är ordentligt fastställt vilken bedömningsmetod som kommer att användas för sparandet, kan ingen veta vilka åtgärder som kommer att godkännas.
Om min åsikt hade vunnit gehör, skulle det ha utförts en undersökning av besparingsmöjligheterna runtom i Europa, och sparmålen skulle ha fördelats mellan länderna utifrån varje lands besparingsmöjligheter.
På så sätt skulle vi ha agerat ännu mer ambitiöst än nu, och dessutom på ett hållbart sätt.
Det vi har nu är tyvärr en svag kompromiss.
Det kan mycket väl ha ansetts vara en angelägen fråga, men att skynda på för snabbt kan bli en dyrköpt erfarenhet, eftersom det kan leda till förlikning med rådet.
