# ID: svediakorp-gov456394
# author: Othmar Karas (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det råder inget tvivel om att vi måste göra något åt vår ekonomiska och sociala politik samt miljöpolitik.
Det är på grund av att vissa saker måste förändras om det som är bra skall kunna behållas som vi måste anpassa alla dessa tre politikområden till de nya krav som ställs på dem för att därigenom kunna minimera riskerna och utnyttja möjligheterna.
Det vi behöver är en ny självständighet.
Samtidigt som vi måste se till att bojorna tas av och byråkratin minskas måste vi behålla de nödvändiga skyddsmekanismerna.
Det måste bli lättare att starta företag, forskningen måste öka och den inre marknaden måste bli verklighet.
Det som gör mig lite bedrövad är min känsla av att medlemsstaterna och de olika politiska grupperna i parlamentet under de senaste veckorna och månaderna – till skillnad mot kommissionen – inte har använt riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken till att föra samman företag och arbetskraft, utan i stället har tagit till gammalmodiga klasskampsmodeller i debatten.
Arbetsgivarna på den ena sidan och de anställda på den andra, sociala skyddsmekanismer ställda mot avregleringar.
På detta sätt kommer vi inte att kunna lösa problemen och öka människornas tillit till den politiska beslutsprocessen.
Vi betraktar inte marknaden som ett mål i sig, utan som ett medel för att nå ett mål.
Trots detta måste vi göra den mer konkurrenskraftig.
Vi strävar efter att öka konkurrenskraften, skapa arbetstillfällen och ta vårt miljöansvar på allvar.
En bra social- och miljöpolitik behöver inte alls ofrånkomligen hindra konkurrensen, utan kan hjälpa oss att bli mer konkurrenskraftiga, främja tillväxt och skapa nya arbetstillfällen.
Detta leder tanken till anledningen till att vi behöver konstitutionen, nämligen att den tryggar de grundläggande sociala rättigheterna.
Vi måste bli av med enhälligheten i fråga om skattepolitiken.
Vi måste fullborda den inre marknaden.
Europeiska unionen behöver grundläggande sociala rättigheter och normer om vi skall kunna få mer liberalitet och en mer marknadsorienterad ekonomi, för vi vill blåsa nytt liv i den sociala marknadsekonomin med miljöansvar som modell, inte kasta ut barnet med badvattnet.
