# ID: svediakorp-gov456393
# author: Pervenche Berès (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 428
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, kommissionsledamöter!
Låt mig kommentera tre punkter.
Den första är metoden.
Europaparlamentet är fullt medvetet om vikten av nationellt ansvarstagande på de områden som vi diskuterar.
Det var därför som vi anordnade ett möte med våra kolleger från de nationella parlamenten den 25 april.
Jag ser detta som ett första möte som bör upprepas om vi vill åstadkomma en riktig policydebatt om de allmänna riktlinjer som fastställs på EU-nivå tillsammans med medlemsstaterna och som tillämpas av medlemsstaterna själva.
När det gäller metoden känner ni vidare säkert till att parlamentet känner en viss oro, en rädsla för att det inte alltid kommer att kunna bidra till utformningen och antagandet av dessa allmänna riktlinjer på grund av sammanträdeskalendern.
Jag hoppas att vi kommer att nå en tillfredsställande överenskommelse om den här punkten för framtiden.
Min andra kommentar gäller det allmänna klimatet.
Det går inte att beordra fram förtroende, och förtroende saknas för närvarande.
Därför kan vi tala om strukturella reformer så mycket vi vill, men de kommer att vara ovälkomna.
Allmänheten kommer inte att godta dem i det rådande klimatet.
Den viktigaste prioriteringen är att få fart på tillväxten, och när denna har återställts kommer vi att kunna ta itu med de nödvändiga strukturella reformerna.
Jag vill säga till min kollega Piia-Noora Kauppi att reformfrågan inte är samma sak för stora och små länder, vilket jag är säker på att hon vet.
Detta faktum måste också genomsyra alla våra planer för vår gemensamma enhet.
När OECD sänder signaler till Europeiska centralbanken och banken svarar som den gjorde nyligen är det dags att oroa sig för hur den makroekonomiska debatten förs på EU-nivå.
Min tredje kommentar är att det instrument som vi har, de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, i det rådande klimatet bör vara det grundläggande redskapet för förhandsbedömning.
Alltför ofta tycks dock riktlinjerna vara tomma ord som inte följs av handling.
Vi måste göra riktlinjerna till ett strängt instrument om samordningen av den ekonomiska politiken i Lissabonstrategin skall bli framgångsrik och om vi skall undvika det slags avslagna värderingar som vi brukade få innan strategin sågs över.
De allmänna riktlinjerna är ett stödinstrument för den övergripande strategin, men de kommer inte att göra någon nytta om de inte kompletteras med en reform av stabilitets- och tillväxtpakten som innebär att man tar tjuren vid hornen och av en budgetplan som är ägnad att finansiera solidaritet till allas fromma.
