# ID: svediakorp-gov456392
# author: José Manuel García-Margallo y Marfil (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 476
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skall inte ta upp alltför mycket tid med att tala om åtgärderna i de två betänkanden som vi diskuterar.
Jag instämmer till etthundra procent i det som Gunnar Hökmark sade.
Jag vill inrikta mig på analysen ett ögonblick, herr talman.
EU fungerar inte som det borde.
Robert Goebbels har inte velat strö salt i såren, utan har gett en ljus bild av läget, och det har Joaquín Almunia också gjort.
Han säger att det finns förutsättningar för att EU skall kunna fungera ordentligt, men befolkningen vet att det inte går bra.
Den väldiga pessimismen hos alla våra invånare har framgått mycket tydligt av de debatter som för närvarande pågår om folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna.
Vi växer långsammare än Förenta staterna, vi skapar mindre sysselsättning, vi är mindre produktiva och vi är mycket långt ifrån att nå Lissabonmålen.
Denna väldiga pessimism har fått våra invånare att ge uttryck för högst förståeliga farhågor.
Hur skall vi hantera globaliseringens utmaningar?
Hur skall vi hantera konkurrensen från tillväxtländerna?
För närvarande diskuterar vi textilsektorns problem, men konkurrensen från länderna i öst kommer snart att medföra nya problem.
Hur skall vi förhindra att företagen omlokaliserar?
Hur skall vi hantera den utmaning som invandringen utgör?
Hur skall vi trygga en välfärdsstat som hotas av att befolkningen åldras?
Dessa farhågor växer eftersom institutionerna inte har gett något kraftfullt svar.
Vi har diskuterat stabilitets- och tillväxtpakten – vilket vi fortsätter att göra – och vi bör göra det mycket klart att vi har nått ett läge med allmänt bristande efterlevnad, ett slags amnesti, och att vi har åsidosatt de striktaste regler för att garantera budgetmässig stabilitet.
Vi klarar inte att fastställa en budgetplan, och alla tecken tyder på att vi vill lägga mindre pengar på unionen.
Med mindre pengar kommer vi inte att skapa mer EU, utan snarare mindre EU.
Som mina kolleger har påpekat är vi mycket långt ifrån att genomföra de nödvändiga reformerna.
Parlamentet har sänt ett bra budskap genom att sammanföra de två betänkanden som vi diskuterar i dag och försöka eliminera inkonsekvenserna så att budskapet blir klart.
Nu är det kommissionens och rådets uppgift att förmå medlemsstaterna att hålla sig till det som beslutas här.
Det stämmer att vi skall diskutera de nationella programmen när de har sammanställts, men jag hoppas att kommissionen inte nöjer sig med att vara bara en brevlåda eller begränsar sig till att artigt berömma de nationella programmen, utan att den kommer att kräva att staterna visar prov på mod, beslutsamhet och djärvhet.
Detta är vad som behövs för att råda bot på den väldiga pessimism som jag har försökt att beskriva här.
