# ID: svediakorp-gov456375
# author: Anne Van Lancker, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag tacka Ria Oomen-Ruijten, som med sitt betänkande visar att parlamentet tydligt kräver en ambitiös social dagordning för Europeiska unionen.
Jag tycker att det är viktigt att vi för denna debatt i samband med diskussionerna om integrerade riktlinjer för ekonomin och sysselsättningen, eftersom ekonomin och sysselsättningen inte strider mot en bra och socialt ambitiös politik.
Tvärtom, skulle jag vilja säga, eftersom skyddet för arbetstagarnas sociala rättigheter, kampen mot social utslagning och satsningen på livslångt lärande är avgörande om vi vill ge ekonomin och sysselsättningen råg i ryggen.
Herr kommissionsledamot!
Trots vad kommissionen påstår i den sociala dagordningen fanns det sannerligen inga som helst spår av socialpolitik vid framläggningen av Lissabonstrategin, och detta är en förlorad möjlighet.
Att döma av de diskussioner som jag har medverkat i hittills i samband med folkomröstningen om konstitutionen i Frankrike är det uppenbart att folket i EU, inte bara i Frankrike, vill att unionen skall ha en mer social prägel, och jag anser att det vore bra om vi ökade ansträngningarna på detta område.
Kommissionen har gett rätta signaler i sin dagordning.
Men den kunde ha gjort detta på ett mer konkret sätt, och den kunde ha gett oss lite mer.
Jag tycker till exempel att det är riktigt att kommissionen inriktar sig på genomförande och efterlevnad av lagstiftning, men i en utvidgad union, herr kommissionsledamot, måste vi också vara ambitiösa när det gäller sociala mål.
Vi behöver fortfarande ny lagstiftning.
Parlamentet har exempelvis under en lång tid krävt en översyn av direktivet om det europeiska företagsrådet eller ett direktiv om skydd för arbetstagarna i händelse av uppsägning av enskilda personer.
Enligt min åsikt bör Europeiska unionen även i försättningen spela en banbrytande roll i kampen mot diskriminering, och människor med funktionshinder räknar i stor utsträckning med att EU skall stifta fler lagar på området.
Konstitutionen skapar mycket höga förväntningar när det gäller sociala rättigheter, och jag uppmanar er, herr kommissionsledamot, att infria dem nu.
Jag anser att den europeiska socialpolitiska dagordningen skulle gagnas av en förstärkning, och jag ser fram mot en utomordentlig interinstitutionell dialog för att ytterligare stärka den dagordning som har lagts fram av kommissionen.
