# ID: svediakorp-gov456371
# author: Vladimír Špidla, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,058
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Låt mig börja med att tacka utskottet för sysselsättning och sociala frågor.
I synnerhet vill jag tacka föredraganden Ria Oomen-Ruijten, för hennes utomordentliga arbete med den socialpolitiska dagordningen, och Ana Mato Adrover, för hennes högkvalitativa arbete och för hennes aktiva och framåtsyftande tillvägagångssätt för att förbereda parlamentets ståndpunkt när det gäller riktlinjerna.
Jag gläder mig åt att parlamentets ståndpunkt i fråga om riktlinjerna för den ekonomiska politiken återspeglar den nya fokuseringen på Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och att den också återspeglar sysselsättningspolitikens tre prioriteringar, nämligen ett ökat deltagande på arbetsmarknaden, flexibilitet och investeringar i mänskligt kapital.
Mina damer och herrar!
Jag håller inte med dem som anser att den europeiska sociala modellen är ett misslyckande och att EU som region halkar ännu mer efter.
Det rådet inga tvivel om att vi fortfarande måste lägga ned en hel del arbete och göra stora ansträngningar för att utveckla denna modell och för att vara konkurrenskraftiga och tidsenliga, men det räcker med att jämföra våra grundläggande begränsningar med dem i andra regioner i världen där liknande förhållanden råder för att se att EU inte alls gör dåligt ifrån sig.
Mina damer och herrar!
Jag är glad över att de ändringsförslag som parlamentet har lagt fram inte syftar till att förändra riktlinjernas struktur.
I stället är den bakomliggande avsikten att i större utsträckning framhäva diskussionen om vissa frågor.
Dessa frågor omfattar både specifika problem som vissa grupper, såsom kvinnor, unga och äldre arbetstagare eller funktionshindrade personer, upplever och vissa frågor som anses vara centrala, såsom partnerskap, att främja skapandet av nya arbetstillfällen, att förebygga arbetsplatsolyckor och att uppnå en balans mellan flexibilitet och arbetstrygghet.
Kommissionen välkomnar den allmänna innebörden i parlamentets ståndpunkt och kommer att göra sitt bästa för att se till att den beaktas vederbörligen i riktlinjernas slutliga version, som rådet för sysselsättning och socialpolitik kommer att besluta om den 2 och 3 juni.
I konkreta ordalag kommer kommissionen att göra sitt bästa för att se till att syftet bakom parlamentets ändringsförslag tas upp under debatten.
Kommissionen är för en revidering av skälen, för att belysa att arbetet med reformerna inte framskridit tillräckligt under de senaste fem åren och för att se till att tonvikten läggs på den sociala sammanhållningen och på miljödimensionen som en del av Lissabonstrategin.
Enligt min mening är detta själva kärnan i Lissabonstrategin.
Medvetenheten om att det handlar om tre dimensioner, snarare än bara en, och att vi måste identifiera dessa dimensioner och ta med dem i beräkningen i varje politiskt beslut som vi hädanefter fattar.
För att övergå till frågan om individuella riktlinjer kan jag försäkra er om att kommissionen är för förslaget om att öka EU: s delaktighet i frågor som partnerskap, jämlikhet mellan kvinnor och män, problem som unga människor upplever och skapande av nya arbetstillfällen.
Samtidigt vill kommissionen emellertid inte utarbeta separata riktlinjer för förebyggandet av arbetsplatsolyckor, eftersom detta skulle gå utanför de ramar som fastställdes i rådets slutsatser.
Låt mig nu säga ett par ord om den socialpolitiska dagordningen.
Det råder inga tvivel om att den spelar en huvudroll, eftersom den utgör en integrerad del av både Lissabonstrategin och strategin för hållbar utveckling.
I den socialpolitiska dagordningen anges riktlinjer för de åtgärder som vi bör vidta för att avancera i riktning mot bättre arbeten och mot ett mer balanserat samhälle där solidariteten spelar en större roll.
Europeiska rådet erkände detta vid vårens toppmöte genom att enas om en bra slutsats om den socialpolitiska dagordningen.
Samtidigt betonade rådet att dagordningen förstärker den europeiska sociala modellen, vars grundläggande mål är full sysselsättning och starkare social sammanhållning, och att den i sig skulle bidra till att EU når Lissabonmålen.
Även om tillväxt och sysselsättning är överhängande prioriteringar är emellertid ökad konkurrenskraft och snabbare tillväxt snarare medel för att nå målen än själva målen i sig.
Endast tillväxt garanterar varken solidaritet eller social hållbarhet.
Vi bör också fatta politiska beslut som gör så att våra olika mål förstärker varandra.
Dessa integrerade riktlinjer är ett steg i den riktningen.
Detta är den hållning som man har intagit i den socialpolitiska dagordningen, vars syfte är att hjälpa till att övervinna de huvudsakliga strukturproblem som EU står inför och som omfattar demografiska förändringar, global konkurrens och teknisk förändring och innovation.
Man fattade ett noga övervägt beslut att lägga fram kommissionens social- och sysselsättningspolitiska mål på ett annorlunda sätt än vad som var fallet i den förra socialpolitiska dagordningen.
Förutom att fastställa huvudproblemen och framföra idéer om framtida åtgärder förutsätter den nya dagordningen att den politik som formuleras är öppen och genomblickbar och omfattar alla berörda parter.
Dagordningen rymmer ingen detaljerad eller uttömmande förteckning över åtgärder, eftersom det skulle vara fullständigt ologiskt att i dagsläget besluta om åtgärder som vi inte kommer att vidta förrän om fyra eller fem år, även om det givetvis är bra att fastställa riktlinjer och strategiska mål.
Detta innebär också att vi inte från början behöver fastställa vilka politiska och tekniska instrument som skall användas.
Ett stort antal instrument står till vårt förfogande för åtgärder på gemenskapsnivå, däribland lagstiftning, den öppna samordningsmetoden, ekonomiska instrument, i synnerhet Europeiska socialfonden, och social dialog.
Det mest effektiva instrumentet eller den mest effektiva kombinationen av instrument bör inte väljas i förväg på grundval av rådande opinion, och inget instrument får på förhand ges företräde framför andra.
Även om lagstiftningen kommer att förbli ett centralt instrument finns det åtskilliga orsaker till varför vi bör undvika att endast använda oss av lagstiftning.
Vi känner alla till att graden av genomförande och iakttagande många gånger är långt ifrån idealisk.
På vissa områden, till exempel kampen mot diskrimineringen, måste därför företräde ges åt att genomföra de befintliga åtgärderna i det här skedet, vilket lagstiftningsmässigt är såväl värdefullt som fördelaktigt.
Jag har inte för avsikt att älta detaljer i enskilda frågor, men jag är villig att höra era frågor och jag ser med intresse fram emot resten av debatten.
