# ID: svediakorp-gov456369
# author: Ria Oomen-Ruijten (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 565
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ett socialt EU i världsekonomin, arbetstillfällen och nya möjligheter, det var så Europeiska kommissionen i februari sammanfattade den socialpolitiska dagordningen för de kommande åren.
I dag skall vi försöka ta vid där dokumenten slutade.
Jag hoppas därför att kommissionen, och förvisso också rådet, kommer att göra plats – i positiv bemärkelse – för de prioriteringar som vi i dag kommer att fastställa i det betänkande som vi senare skall rösta om.
Ibland har jag en känsla av att socialpolitiken betraktas som ett område som bara ynkryggar sysslar med.
Socialpolitiken spelar inte längre någon stor roll i EU.
Men om vi vill nå målen, återfå förtroendet i våra samhällen och se till att de arbetslösa kan återvända till arbetsmarknaden, om vi vill uppnå allt detta, då kommer vi att behöva denna europeiska sociala modell.
När jag – i samband med de diskussioner som för närvarande pågår i Frankrike, men också i Nederländerna – studerar det nya konstitutionella fördraget lägger jag märke till att den sociala marknadsekonomin betraktas som vägledande princip och att all politik som vi genomför i Europeiska unionen berörs av den.
Med den vetskapen bör vi tillämpa den sociala marknadsekonomin i varje del av vår politik.
Detta innebär att förverkligandet av Lissabonmålen, det vill säga att uppnå sysselsättning och att skapa säkra och högkvalitativa arbetstillfällen, är viktigare än allt annat när vi betraktar den socialpolitiska dagordningen.
Detta innebär också att vi måste se till att de små och medelstora företagen, som när allt kommer omkring är drivkraften bakom fler och bättre arbetstillfällen, ges varje möjlighet.
Detta är vad Lissabonstrategin handlar om.
Lissabonstrategin innebär emellertid också att vi måste se till att människor som nu är arbetslösa, oförmögna att arbeta eller som har något funktionshinder, med följden att de inte i tillräcklig utsträckning lyckas förena arbete och arbetsliv, också ges en chans på arbetsmarknaden genom den sociala ram som vi vill ha i EU.
Lissabonstrategin innebär också att personer med en funktionsnedsättning får en ny chans på arbetsmarknaden, med sin återstående arbetsförmåga, tack vare omskolning eller vidareutbildning.
Vi har under åratal – i några årtionden skulle jag tro – talat om att verka för omskolning och vidareutbildning och att ständigt vara aktiva för att omskola personer utifrån arbetsmarknadens behov.
Bortsett från några undantag är detta något som i själva verket har skett alltför sällan på det här området.
Jag anser därför att kommissionsledamoten bör sätta utbildningen högst upp på dagordningen.
Sedan har vi den sociala marknadsekonomin.
Vi måste ha en ekonomi som passar alla.
Detta innebär även att vi noggrant måste undersöka vilka effekter de demografiska förändringarna i vårt samhälle får för vårt sociala trygghetssystem.
Om vi vet att vi under de kommande åren kommer att ha en arbetande befolkning vars andel unga blir allt mindre och vars andel äldre blir allt större innebär detta att vi måste anpassa vårt sociala trygghetssystem till dessa demografiska faktorer.
Europeiska kommissionen är bra på att analysera, men i detta memorandum har den misslyckats med att utarbeta en fullkomlig politik.
Jag hoppas att vi genom de prioriteringar som vi kommer att fastställa under omröstningen kommer att lyckas att göra den socialpolitiska dagordningen mer ändamålsenlig.
