# ID: svediakorp-gov456367
# author: Robert Goebbels (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 860
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Genom att vart tredje år utarbeta integrerade riktlinjer kommer man att bidra till en förbättrad samordning mellan de olika medlemsstaternas ekonomiska politik.
Det nya integrerade förfarandet kommer att tjäna till att undanröja de trehundra årsrapporter som hittills har begärts från medlemsstaterna.
I framtiden kommer det bara att finnas en övergripande nationell rapport från varje land.
Stödet för Lissabonstrategin från företag, arbetsorganisationer och nationella parlament kommer att stärka den europeiska demokratin.
Riktlinjerna i sig är emellertid alltför allmänna och tar inte hänsyn till medlemsstaternas påtagliga olikheter.
Kommissionen måste därför uppmuntras att lägga fram ett meddelande där man fastställer de viktigaste utmaningarna för varje medlemsstat.
Det behövs också en större differentiering mellan olika sektorer när man behandlar ekonomiska problem.
Kommissionens uppgift är inte enkel.
Det finns inga enkla svar på dagens komplexa ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar.
Unionen har blivit ännu mer heterogen efter utvidgningen.
Det faktum att lagstiftningsarbetet blir alltmer tekniskt underlättar inte kommunikationen med unionens medborgare.
Debatterna om förslaget till en konstitution för Europa visar att det europeiska integrationsbygget förstås dåligt.
I gemenskapens fackspråk förbises många av medborgarnas vardagsbekymmer.
Europeiska unionen får i allt större utsträckning bära skulden för samhällets aktuella problem.
Det må vara hur det vill med den saken, men ryktena om att EU närmar sig sitt slut kan inte stå emot fakta.
Sedd utifrån är unionen inte bara det mest framgångsrika fredsinitiativet någonsin, utan också den politiska enhet där de mänskliga rättigheterna bäst skyddas.
Vår sociala marknadsekonomi skapar en hög levnadsstandard, samtidigt som den upprätthåller sociala normer och miljönormer som är bland de bästa i världen.
Naturligtvis skulle Europeiska unionen kunna göra bättre ifrån sig.
Detta är målsättningen med Lissabonstrategin.
Under tre års tid har unionen skapat 6,5 miljoner nya arbetstillfällen, men man har inte lyckats stävja arbetslösheten.
Den ekonomiska tillväxten fortsätter att vara alltför svag, särskilt i Frankrike, Tyskland och Italien.
EU är dock världens främsta exportör och den mest betydelsefulla marknaden för resten av världen.
EU: s löpande räkenskaper är balanserade, medan Förenta staterna dras med ett dubbelt underskott, såväl extern som internt.
En enhet som står för nästan en fjärdedel av världshandeln måste vara konkurrenskraftig.
För att vara konkurrenskraftig är det nödvändigt att ha en högre produktivitet än konkurrenterna.
En hög levnadsstandard är resultatet av en hög konkurrenskraft och en hög sysselsättningsnivå, men är inte i sig ett instrument för att mäta konkurrenskraft.
Inkomstskillnaderna per capita mellan amerikaner och européer innebär inte att EU hamnar på efterkälken, utan återspeglar snarare en orimlig inkomstökning hos de rikaste 20 procenten i Förenta staterna.
För européerna kan inte kampen för en högre produktivitet skiljas från kampen för en rättvisare fördelning av tillväxtens resultat, en högre grad av social sammanhållning och ett effektivt miljöskydd.
Det är inte en tillfällighet att de nordiska länderna har den högsta sociala skyddsnivån och det bästa miljöskyddet.
De höga offentliga utgifterna, som detta medför, har inte hindrat ekonomierna i de nordiska länderna från att fortsätta att växa inom världshierarkin när det gäller resultat och innovation.
EU: s prestationer på den globala marknaden är långt ifrån katastrofala.
En analys som kommissionen har gjort visar att två tredjedelar av tillväxten i den amerikanska produktiviteten härrörde från tjänstesektorn, i första hand från grossist- och detaljhandeln, fastighetssektorn och finansförmedlingen.
På dessa marknader råder inte någon direkt konkurrens mellan Förenta staterna och EU.
Inom primär- och sekundärsektorerna har EU lyckats bättre än Förenta staterna och uppnått bättre produktivitetsnivåer inom 37 av de 56 studerade sektorerna.
Förenta staterna har å andra sidan ett obestridligt försprång inom produktionen av halvledare och kontorsmaskiner.
När det gäller kommunikationstjänster, datatjänster och andra relaterade tjänster är produktiviteten emellertid högre i EU.
På det hela taget är det endast inom vissa högteknologiska sektorer som EU ligger efter, nämligen informations- och kommunikationsteknik, bioteknik, läkemedel och genmodifierade produkter.
Vår eftersläpning är som störst inom forskningsområdet.
I absoluta tal lägger Förenta staterna årligen ut omkring 110 miljarder US-dollar mer än EU på forskning och utveckling, ett belopp som motsvarar EU: s budget.
Här har EU: s industri mycket att ta igen.
Av Förenta staternas 1,3 miljoner forskare arbetar 80 procent inom den privata sektorn, jämfört med enbart 48 procent av EU: s en miljon forskare.
De integrerade riktlinjerna bör finslipas under den kommande treårsperioden.
Euroområdet har för närvarande goda makroekonomiska förutsättningar, med låg inflation, en stark valuta och mycket låga räntenivåer.
De tre medlemsstaterna utanför euroområdet har emellertid högre tillväxtsiffror, även om deras penningpolitiska oberoende sker på bekostnad av högre räntenivåer.
Åtta av de tio nya medlemsländerna har en betydande tillväxt, men de har också strukturella problem.
De integrerade riktlinjerna, herr talman, bör i större utsträckning ta hänsyn till de olika medlemsstaternas specifika situationer och problem.
