# ID: svediakorp-gov456336
# author: Adriana Poli Bortone (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 756
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Kommissionens förslag om näringspåståenden och hälsopåståenden har vuxit fram ur möjligheten att bygga på konsumentens växande intresse av att få tydlig information om livsmedlens närings- och hälsovärde och ur livsmedelsindustrins behov av att möta detta angelägna krav med tydlig, relevant och meningsfull information som är vetenskapligt dokumenterad.
Allt detta bör äga rum inom ramen för harmoniserade marknadsbestämmelser för att livsmedelsföretagarna skall kunna konkurrera enligt regler som följer rättvisa och skäliga kriterier.
Hälsosam föda och god hälsa är sammanflätade till ett riktmärke för konsumenterna, som är mycket mer kostmedvetna i dag och som blir mer och mer angelägna om att veta vad de äter och att förstå hur livsmedelsprodukter påverkar deras hälsa.
Så beter sig genomsnittskonsumenten, och livsmedelsindustrin har försökt svara upp mot detta beteende genom en mer detaljerad märkning med försäkran om positiva fördelar eller påstådda fördelar hos vissa livsmedel.
Faktum är att de två nu gällande grundläggande EU-direktiven – direktiven 2000 / 13 och 90 / 496 om märkning av respektive näringsvärdesdeklaration för livsmedel – inte bara tillämpas felaktigt i de flesta fall, utan de svarar även illa mot de krav som konsumenterna ställer i dag, eftersom inga uppgifter får ges om påstådda hälsofördelar och det inte finns några tydliga definitioner av villkoren för hur näringspåståenden får användas.
Frånvaron av specifika bestämmelser på EU-nivå har dessutom gett upphov till en veritabel mångfald av påståenden på livsmedelsetiketter – påståenden av varierande antal och slag.
Medlemsstaterna har antagit egna bestämmelser och standarder för att reglera användningen av de olika påståendena.
Detta resulterar i ett virrvarr av bestämmelser med olika sätt att behandla samma fråga, vilket har gett upphov till en oreda som varken leder till effektivitet på den inre marknaden eller hälsogarantier för allmänhet och konsumenter.
Inför ett så oklart rättsligt läge finns det ett behov av att harmonisera livsmedelsbestämmelserna på EU-nivå och således ett behov av en förordning, som utan att förbjuda några livsmedel klart och tydligt innehåller de grundläggande villkoren för att säkerställa att livsmedelspåståendena är fullständigt relevanta för konsumenterna.
Detta är ytterligare ett steg i rätt riktning när det gäller att genomföra den näringspolitik som finns med bland de mål som kommissionen lade fram 1999 i vitboken om livsmedelssäkerhet.
I vitboken fastslås uttryckligen att EU: s livsmedelspolitik skall bygga på tydliga normer för livsmedelssäkerhet som skyddar och främjar konsumentens hälsa.
Till detta mål måste läggas det om fri rörlighet för livsmedelsprodukter så att skapandet av en förordning gör det möjligt för livsmedelsföretagarna att konkurrera på rättvis och likvärdig grund i alla medlemsstater.
Genom det dokument som vi nu studerar har kommissionen föreslagit införandet av en ny rättslig ram för näringspåståenden och hälsopåståenden med ett godkännande av användningen av näringspåståenden under förutsättning att de uppfyller de villkor som beskrivs i bilagan, som innehåller en förteckning över näringspåståenden och specifika villkor för dessas användning.
Användningen av hälsopåståenden kommer att bli föremål för ett tillstånds- och anmälningsförfarande (om kommissionens text skulle förbli oförändrad).
Genom de förfaranden som beskrivs i artikel 93.2 vill kommissionen teckna specifika näringsprofiler för livsmedel eller livsmedelskategorier inom en tidsperiod på 18 månader, som kan förlängas upp till så mycket som 30 månader, och efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet särskilda näringsprofiler för livsmedel och livsmedelskategorier och godkänna en förteckning för gemenskapen över hälsodeklarationer som beskriver hur ett näringsämne eller andra ämnen kan bli allmänt godkända på grundval av förslag som medlemsstaterna har lämnat.
Vid fastställandet av näringsprofiler kommer kommissionen att rådgöra både med livsmedelsföretagare och konsumentgrupper förutom med myndigheten för livsmedelssäkerhet, som kommer att se sin roll stärkt som en konsekvens av dess medverkan på olika stadier och i olika förfaranden.
Det måste på detta stadium sägas att de två år som har gått sedan förslaget lades fram inte har varit förgäves, eftersom alla intresserade parter – kommissionen själv, rådet, parlamentet, industrin, konsumenterna och Ekonomiska och sociala kommittén – har redovisat betydande framsteg.
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet har lämnat många ändringsförslag till kommissionens text, särskilt genom att ta bort artikel 4, som enligt min uppfattning är en synnerligen viktig artikel, eftersom den innehåller en beskrivning av näringsprofilerna.
Fördragets sammanhållande och mångskiftande karaktär skulle dessutom reduceras till obetydlighet om denna artikel inte återinfördes.
Detta är en artikel som jag hoppas att mina kolleger vill återinföra.
