# ID: svediakorp-gov456330
# author: Richard Seeber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 336
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jag vill först tacka föredraganden för hennes utmärkta betänkande och konstruktiva samarbete.
Jag anser att betänkandet är ytterligare ett steg för att skapa en europeisk inre marknad inom livsmedelssektorn, och det för oss också närmare ett allomfattande konsumentskydd.
Jag vill nu fokusera på andra ämnen, eftersom de på grund av sin karaktär och funktion inte kan behandlas på samma sätt som vitaminer och mineraler.
Därför menar jag att det är fel att till varje pris vilja tillämpa alla bestämmelser för mineraler och vitaminer på dessa andra ämnen.
Vi måste överväga vilka av bestämmelserna för vitaminer och mineraler som också skulle kunna fungera för andra ämnen.
Förordningen bör inte ha det gigantiska syftet att harmonisera de tusen andra ämnen som för närvarande används inom den europeiska livsmedelsindustrin.
Om vi åtog oss ett sådant projekt skulle vi binda upp EU-institutionerna och framför allt Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) med den komplexa uppgiften att utarbeta noggranna riskbedömningar för ämnen, varav de allra flesta aldrig har skapat hälsoproblem.
Detta skulle hindra dem i deras övriga arbete.
Jag anser därför att våra prioriteringar bör ligga någon annanstans och stöder den strategi som kommissionen har valt.
Kommissionen vill helt enkelt inrätta ett rättsligt instrument för andra ämnen, vilket vid behov skall kunna användas för att reglera vissa andra ämnen inom gemenskapen – om EFSA klassificerar dem som potentiella upphov till hälsoproblem – och därmed för att garantera en enhetlig skyddsnivå för alla europeiska konsumenter.
När det gäller allting annat kan vi leva med det nuvarande systemet, som ger medlemsstaterna ansvaret för att godkänna andra ämnen.
Ur den synvinkeln är vissa medlemsstaters förslag om en ” positivlista ” inte heller särskilt vettigt.
En sådan lista skulle gå utöver våra mål och inte vara praktiskt genomförbar.
På kort sikt bör vi därför diskutera vilka av de tusen andra ämnena som bör finnas med på en sådan lista från början.
