# ID: svediakorp-gov456320
# author: Ewa Hedkvist Petersen (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 809
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman och herr kommissionär!
Jag vill tacka alla medkollegor i dessa ärenden och speciellt det ärende som jag själv har ansvar för, om frontbågar.
Dessa två betänkanden är viktiga eftersom de handlar om att se till att fordonen i Europa blir bättre.
Här kan vi verkligen göra något på Europanivå, eftersom fordon säljs över hela Europa och inte enbart nationellt.
Därför måste det till europeiska åtgärder.
När det gäller frontbågar, som jag haft ansvar för, är de farliga i dag, främst i storstadsområden om man krockar med ett barn, en gående, en cyklist.
Därför har ärendet kommit upp.
Varför skall vi ha lagstiftning?
Det finns en överenskommelse mellan japanska, europeiska och koreanska biltillverkare om att inte montera hårda frontbågar.
Men den överenskommelsen räcker inte.
För det första gäller den inte frontbågar på eftermarknaden, det som sätts till efteråt på bilen.
Den definierar inte heller vad hårda frontbågar innebär.
Därför måste vi ha tester.
Förfarandet med ett direktiv skapar alltså rättssäkerhet både för bilhandeln och för tillverkare av tillbehör.
Alla kommer att veta vad som gäller när vi får detta direktiv.
Varför skall vi då inte helt förbjuda frontbågar?
Sådana diskussioner förs ju i en del länder.
De kan vara bra i vildmarken – nu har vi inte så mycket vildmark, men de kan vara bra där och de kommer ju också för sådana förhållanden – men de är inte bra i städer.
Vi vill inte förbjuda dem helt eftersom de faktiskt kan göra bilfronter mjukare och därigenom säkrare.
Dessutom är jag övertygad om att vi skulle inte ha stöd hos Europas medborgare att från en europeisk nivå helt förbjuda alla frontbågar.
TRL,, i Storbritannien har offentliggjort en rapport som faktiskt visar att det finns s.k., alltså viltfångare eller frontbågar som är böjbara och även skyddar fotgängare vid kollisioner med bilar som är utrustande med denna typ av frontbågar.
I utskottet har vi har tittat på kommissionens förslag, förstås, och haft en behandling i utskottet och så småningom en informell trepartsdiskussion för att komma överens.
Vi har ju hört kommissionären kommentera det och säga att han är nöjd med den informella trepartsdiskussionen.
Under behandlingen har vi sagt något som har varit kontroversiellt men som vi så småningom har enats och kompromissat om, nämligen att vi tycker att de fyra tester som kommissionen föreslog till att börja med var för långtgående.
Detta därför att vi vet att det sker en snabb teknisk utveckling som gör att vi kanske kan hitta nya former av frontbågar och frontskydd i framtiden, och nya tester.
Därför kommer de tester som vi föreslår inledningsvis att vara något mildare än kommissionens ursprungliga förslag.
Men här är vi helt överens med kommissionen nu.
Och sedan skall kommissionen efter några år se över de tekniska bestämmelserna och andra tester som kan användas.
Direktivet gäller de framtida nya frontbågarna.
Både de som finns på bilen och de som sätts dit efteråt.
De skall godkännas i ett typgodkännandeförfarande.
I grova drag innebär det ett typgodkännande fr.o.m. ett visst datum för de frontskydd som uppfyller de nya kraven, och bara de får marknadsföras.
De frontbågar som kommit ut på marknaden före detta datum faller inom ramen för medlemsstaternas ansvar.
Just i denna sista fråga om de gamla frontbågarna som finns på marknaden har vi tillsammans föreslagit en ny artikel i lagstiftningen, om att medlemsstaterna får bestämma hur de vill göra med gamla frontbågar som finns på marknaden.
Detta har vi nu en överenskommelse om, vilket jag är oerhört glad över.
Det här en viktig trafiksäkerhetsåtgärd och jag tackar alla för arbetet och för den överenskommelse vi har kommit fram till.
Till sist: bälten i bussar och andra fordon än bilar – Koch- och Costa-betänkandena – något som jag också tycker är mycket viktigt.
Jag håller med om det som kommissionären och Renate Sommer har sagt.
Jag vill påpeka att det är viktigt för alla att vi använder bälten i bussar och att vi får bälten i bussar.
Ett bälte i en buss är bra för mig om jag använder det, men det också bra om min granne använder det.
Om det händer en olycka med en buss och man inte har bältet på sig och slungas runt i bussen så skadar man också andra medpassagerare.
Detta tänker vi ofta inte på.
Därför är det viktigt att vi nu får denna direktiv om att det skall finnas bälten även i bussar och lastbilar.
Vi skall ha det i alla fordon och de skall användas.
