# ID: svediakorp-gov456265
# author: Stavros Lambrinidis (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 272
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Kinga Gáls betänkande förtjänar vårt stöd.
Sedan Amsterdamfördraget har Europeiska unionen lagstiftat inom sektorer som direkt eller indirekt handlat om mänskliga rättigheter.
Skyddet av personuppgifter, asylrätten, lika och öppen tillgång till rättvisa, kampen mot alla former av diskriminering eller skydd av minoriteter är centrala inslag i främjandet av mänsklig värdighet i ett Europa för medborgarna och inte enbart för handel eller för ensidig betoning av säkerhet till varje pris.
När unionen nu ingriper med lagstiftning i dessa – och i alla – sektorer måste effekten av Europeiska unionens framtida beslut om grundläggande rättigheter för sina medborgare utvärderas om lagstiftaren skall kunna utföra sitt jobb ordentligt.
Paradoxalt nog har Europeiska unionens institutioner emellertid ännu inte försetts med några harmoniseringsmekanismer eller förfaranden som medger att denna utvärdering utförs på ett lämpligt sätt.
Om vi följaktligen vill göra vårt jobb ordentligt måste vi inrätta ett organ, ett internt stöd om ni så önskar, som kan hjälpa oss i vårt arbete, nämligen den föreslagna byrån för de grundläggande rättigheterna.
Denna organisation bör inte vara ett centrum för studier.
Den bör vara en självständig och särskilt känslig antenn som fångar upp information och som utvärderar och med auktoritet och självständighet bidrar till arbetet med att utveckla och skydda de grundläggande rättigheterna, framför allt i medlemsstaterna.
Avslutningsvis måste naturligtvis denna byrås mandat och struktur bestämmas i förväg av lagstiftaren, vilket innebär att Europaparlamentet måste fungera som medlagstiftare.
Detta är anledningen till att kommissionen i sitt kommande förslag även bör hålla fast vid medbeslutandeförfarandet.
