# ID: svediakorp-gov456264
# author: Reinhard Rack (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
En av Europeiska unionens huvuduppgifter är att skydda de grundläggande rättigheterna.
Eftersom dessa grundläggande rättigheter fungerar som ett visitkort för Europeiska unionen, både inom och utanför dess gränser, bör alla åtgärder prioriteras som kan leda till förbättringar inom detta viktiga område, och vi bör ge vårt stöd till en byrå för de mänskliga rättigheterna med ett brett mandat.
Jag skulle dock vilja tillägga en viktig varning.
De största EU-institutionerna bär huvudansvaret för skyddet av de grundläggande rättigheterna.
Kommissionen är fördragens väktare, Europaparlamentet företräder medborgarnas intressen, rådet medlemsstaternas intressen och, allra viktigast, Europeiska gemenskapernas domstol är den högsta instansen för rättsligt skydd.
Detta ansvar får inte ifrågasättas eller på andra sätt äventyras, och därför måste vi ge byrån tydliga riktlinjer, som innebär att den spelar en underordnad roll.
Ett bredare utbyte av kunskaper och erfarenheter skulle göra det möjligt att genomföra generella förbättringar av EU: s normer, och nyttiga förbättringar kunde genomföras inom detta område om det förekom ett samarbete mellan befintliga institutioner, verktyg och förfaranden.
Det sistnämnda får dock inte dubbleras, och vi måste även undvika att byråkratin sväller.
Vad som är speciellt viktigt är att denna byrå inte får bli ett forum för ett byråkratiskt petande i detaljer.
Det är av detta skäl, och inte av tidigare angivna skäl, som punkt 47 i Kinga Gáls annars så utmärkta betänkande bör avvisas.
Om byrån följer dessa riktlinjer finns det alla chanser att den blir en värdefull del i skyddet av EU: s grundläggande rättigheter, en uppgift som – till syvende och sist – faller på oss alla.
