# ID: svediakorp-gov456239
# author: Bart Staes (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 377
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det sätt som EU har agerat på gentemot Ryssland inger mig inte mycket förtroende, i synnerhet om man betänker det fruktansvärda kriget i Tjetjenien.
I samtalen med president Putin undviker de flesta stats- och regeringschefer känsliga frågor som kriget i Tjetjenien och iakttagande av mänskliga rättigheter.
Om de säger någonting alls har de ofta motsatta åsikter.
I den europeiska journalisten Ben van der Veldens bok ” European powerlessness ” läser jag vad som sades när författaren intervjuade kommissionsledamot Chris Patten.
Den 27 oktober 2003 hade kommissionsledamot Patten följande att säga om hans kontakter med den ryska regeringen, och jag citerar: ” Jag brukar anse att man inte uppnår något med vänliga möten.
Man måste se vad man får från den andra parten.
På toppmöten måste man också vara beredd att vara till besvär i en fråga som Tjetjenien. ”
Parlamentet har alltid stått för en allomfattande fredsprocess, med andra ord en process som inbegriper alla skikt i det tjetjenska samhället, inom Tjetjenien men också de rebeller som avstår från terrorism.
Det är riktigt att brist på respekt för mänskliga rättigheter och kampen mot internationell terrorism bör stå på dagordningen på toppmöten, men det skall även en politisk lösning göra som vi bör försöka stödja.
Med all respekt, fru kommissionsledamot, så är det illa att tala om stöd för socioekonomisk återhämtning i kombination med det desperata behovet av humanitär hjälp om det inte finns någon allvarligt menad lösning på konflikten.
Jag har besökt Tjetjenien och Grozny, och jag har sett vad som skett med medlen.
Antingen används de för att resa regeringsbyggnader eller så hamnar de snart i händerna och fickorna på brottslingar som Ramzan Kadurov.
Det är verkligheten, och kanske bör vi inse att en flexibel strategi inte fungerar i Ryssland.
Vi bör kanske komma till insikt och göra vad Nikita Chrusjtjov gjorde en gång vid ett FN-möte.
Han tog av sig skon, slog den i bordet och sade: ” Detta är min vilja. ”
Varför gör inte Europa det när det kommer till kriget i Tjetjenien?
