# ID: svediakorp-gov456232
# author: Janusz Onyszkiewicz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 295
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Det säger sig självt att samarbete med Ryssland är mycket viktigt för Europeiska unionen.
Detsamma gäller problemet med säker energitillförsel, där Ryssland delvis kan åstadkomma en lösning.
Samtidigt kan det inte finnas någon som inte berörs av hur de stora energibolagen arbetar i Ryssland.
Jag behöver bara påminna kammaren om att ledaren för Gazprom leder Putins kabinett, att hans vice personalchef, Igor Sechin, driver Rosneft, och att Viktor Ivanov, Vladislav Surkov och Sergej Prikhodko ansvarar för Transneft, Aeroflot och så vidare.
Allt detta gör att man kringgår frågan om dessa företag faktiskt arbetar i enlighet med marknadsmekanismerna, eller om de i stället är instrument för den ryska utrikespolitiken.
Ett stort antal händelser den senaste tiden, såsom Ukrainas problem med tillgång på råolja, antyder att det senare är fallet.
Ytterligare en fråga som måste tas upp gäller den framtida ledningen av den ryska politiken.
Ingen kan låta bli att oroas över det förslag som Dmitri Rogozin lade fram för duman, och som om det antas kommer att göra det möjligt för Ryssland att införliva hela nya regioner i den ryska federationen utan tillstånd från någon.
De som försvarar en sådan utveckling har gjort det fullständigt klart vilka regioner det handlar om, och de inbegriper Abchasien, Sydossetien och Transnistrien.
Det gör att vi måste fundera på om vi inte någon gång skall informera Ryssland om vår oro, som är fullständigt berättigad.
Det är naturligtvis Ryssland som fattar beslut om den framtida utformningen av våra förbindelser med Ryssland och om det framtida utseendet för Ryssland självt, men jag anser att våra ansträngningar för att betona vissa orosmoment inte bör minskas.
