# ID: svediakorp-gov456200
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-25
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,380
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar i Europaparlamentet!
Det förslag om misstroendevotum som denna debatt handlar om är uppenbart oberättigat och saknar helt grund.
Låt mig förklara varför.
Förslagets upphovsmän lade fram det med motiveringen att det var det enda sättet att tvinga mig att komma hit och förklara mig inför parlamentet i den här frågan.
Ni vet faktiskt mycket väl att jag alltid står till förfogande för Europaparlamentet.
Jag anser att min tillgänglighet är ett tecken på respekt för er institution och intresse för dess arbete och att tillgängligheten också ingår i mitt engagemang för öppenhet och insyn.
Faktum är att den stora majoriteten här i parlamentet, vars åsikter kom till uttryck genom talmanskonferensen, ansåg att den aktuella frågan inte förtjänade att debatteras i plenum.
Talmanskonferensen ansåg att alla tänkbara frågor hade besvarats tillfredsställande och utförligt i mitt brev av den 22 april 2005 till talman Josep Borrell.
Alla förklaringar som jag ombads att ge gavs med andra ord i god tid.
När det gäller själva sakfrågan har jag ingenting att tillägga till innehållet i detta brev.
I augusti i fjol tillbringade jag tillsammans med min familj en vecka tillsammans med en tidigare lärare och vän till mig på inbjudan av en annan gemensam vän på den senares privata jakt i Grekland.
Min vänskap med dem började för mer än tjugo år sedan när jag var vid universitetet i Genève.
Detta är med andra ord ett långvarigt personligt och akademiskt vänskapsband från tiden innan jag började ägna mig åt politik, och vänskapens karaktär har inte förändrats sedan dess.
Våra relationer har aldrig omfattat något slags affärsmässiga mellanhavanden eller intressen, och jag känner inte till något samband mellan dessa vänner och kommissionen som skulle kunna leda till berättigade misstankar om en intressekonflikt.
Upphovsmannen till förslaget hävdar att några dagars semester tillsammans med vänner föranleder frågor om ett beslut av kommissionen om utbetalning av statligt stöd i Grekland och mer allmänt om kommissionens etiska regler.
Detta är en illvillig anklagelse.
Det finns inget som helst samband mellan denna del av mitt privatliv och kommissionens verksamhet.
När det gäller beslutet om statligt stöd i Grekland vill jag påminna kammaren om att beslutet fattades av den föregående kommissionen under Romano Prodi på grundval av ett förslag från Mario Monti vid en tidpunkt då jag inte satt i ansvarig ställning i kommissionen.
Detta visar verkligen det orättvisa, oberättigade, ogrundade och absurda i detta förslag om misstroendevotum mot den nuvarande kommissionen.
Detta tidsintervall, som upphovsmannen underlät att nämna i texten till förslaget, är förklaringen till att somliga ledamöter undertecknade förslaget utan att känna till fakta ordentligt, och det är ett tydligt bevis för upphovsmannens avsiktliga sofisteri.
Dessutom måste jag påminna er om att den nuvarande kommissionen på min order och under min ledning har tillämpat de striktaste regler om öppenhet och intressekonflikter som någonsin har antagits av någon institution i Europeiska unionen.
Kort sagt bygger förslaget om misstroendevotum på en meningslös insinuation.
Att ledamöter av kommissionen kan ha personliga vänskapsband och dessutom att dessa vänskapsband är av exakt samma natur före och efter en kommissionsledamots inträde i tjänst och inte har något samband med hans eller hennes utnämning, detta är inte liktydigt med en intressekonflikt och kan inte beskrivas som en sådan.
Att vänner och bekanta till en kommissionsledamot kan påverkas av kommissionens politik föranleder inte och får inte föranleda misstankar om en intressekonflikt.
Detta gäller i samma mån kommissionen, ledamöter av Europaparlamentet och regeringsmedlemmar.
Det finns inte en enda politisk beslutsfattare som saknar vänner eller bekanta.
Om man drog den logiska slutsatsen av det sätt som förslagets upphovsmän tänker på skulle blotta existensen av dessa band paralysera varje demokratisk politisk process.
Som jag redan har sagt och kommer att säga igen skulle detta vara absurt.
Å andra sidan, varför diskuterar vi förslaget om misstroendevotum i dag om det är absurt?
Varför har jag kommit hit med tanke på att till exempel min företrädare skickade en representant till debatten om det senaste förslaget om misstroendevotum i stället för att närvara personligen?
Jag har kommit därför att jag anser att det är viktigt att veta exakt vad parlamentet anser om denna typ av politiska intriger.
Om jag är här är det därför att jag inte betraktar det här förslaget som ett personligt angrepp mot mig själv.
Jag har ingenting emot upphovsmannen, och jag tror inte heller att han hyser något personligt agg mot mig.
Han tycker bara att det är mycket egendomligt att någon får en inbjudan att tillbringa några dagar ombord på en jakt.
Jag måste medge att jag inte känner någon som skulle vara tillräckligt modig att bjuda in honom ombord på en jakt under en enda dag.
Jag förstår väl hans svårigheter.
Därför är det inte någon personlig fråga utan en allvarlig institutionell fråga, för detta slags angrepp tyder på att det finns en populistisk underström som ägnar sig åt att manipulera viktiga och komplexa frågor genom att förenkla dem på ett överdrivet sätt, en underström som motverkar det Europa vi håller på att bygga.
I just detta förslag åberopar man faktiskt väsentliga demokratiska värderingar och begrepp som till exempel etiskt uppförande och öppenhet, men man gör det för att vilseleda utifrån rena antaganden.
Det är ett försök att dölja det verkliga syftet med förslaget, som är att undergräva EU-institutionernas och hela integrationsprojektets trovärdighet genom att fabricera påstådda skandaler i stället för att föra en ideologisk debatt.
Här går man över den gräns som skiljer demokrati från demagogi, och vi kan inte acceptera detta missbruk av den demokratiska processen.
Herr talman, mina damer och herrar!
Folket i vår union har ingenting till övers för politiskt effektsökeri.
Européerna avvisar bestämt en politik som är inriktad på skandaler.
Jag är säker på att en överväldigande majoritet här i parlamentet tänker på samma sätt och vill ge uttryck för detta på ett mycket tydligt sätt.
De politiska utmaningar vi står inför för närvarande kräver både grundlig tankeverksamhet och helhjärtade insatser från vår sida.
Det är fullt legitimt att vara mer eller mindre entusiastisk för Europeiska unionen.
Det är fullt legitimt att vara mer eller mindre kritisk till kommissionens eller Europaparlamentets inriktning.
Det är fullt legitimt att ha andra politiska visioner.
Vad som inte är legitimt är att spela ut en EU-institution mot en annan.
Det är inte heller legitimt att förvanska parlamentets förfaranden på det sätt som detta förslag om misstroendevotum gör, att ägna sig åt sofisteri och insinuationer och att ifrågasätta människors motiv utan några bevis.
Detta är inte något konstruktivt bidrag till debatten.
Tvärtom innebär det att man ifrågasätter EU-medborgarnas rättmätiga krav på oss: att vi skall inrikta oss på deras förväntningar, deras oro och deras problem.
Den extremistiska inställningen hos upphovsmannen till förslaget är avsedd att dölja de verkliga förhållandena i stället för att tydliggöra dem.
Låt mig upprepa för er alla, Europaparlamentets talman och ledamöter, att hela min kommission och jag har förbundit oss att tillämpa högsta tänkbara normer i fråga om öppenhet och etiskt uppförande.
Låt mig ännu en gång understryka att vi är öppna för dialog med denna församling.
Låt mig också återigen uttrycka vår tacksamhet för det stöd och den solidaritet som de allra flesta av er visar, och när jag säger det tänker jag särskilt på dem som inte alltid håller med mig i ideologiskt avseende men som ändå har ansett det viktigt att ta avstånd från detta slags politiska manipulationer som är riktade mot kommissionen.
Det är i denna anda jag ber er att fördöma förslaget om misstroendevotum genom att förkasta det med stor majoritet, och jag tror att detta kommer att vara det enda värdet med denna debatt.
Detta är det hoppfulla tecken som vi skulle kunna sända härifrån till hela EU, eftersom detta skulle vara det bästa sättet att tjäna demokratin, som ju är Europeiska unionens hjärtefråga.
