# ID: svediakorp-gov456175
# author: Bernd Posselt (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 402
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi befinner oss nu i slutet av en vecka fylld av högtidlighållande av årsdagar och hågkomster, eftersom det är 60 år sedan nationalsocialismen besegrades och Europa befriades och 15 år sedan järnridån revs i bitar.
Dessa årsdagar kastar ett föga smickrande ljus över dem som i gångna tider höll tyst om förtryck eller gjorde gemensam sak med dem som utövade förtrycket.
Låt oss därför betänka vilken dom framtida generationer kommer att fälla över dem som i dag gör likadant.
Järnridån finns för all del inte längre, men det som har kallats bamburidån och som har upprests av socialistiska generaler i Burma finns fortfarande där, och förfärliga tragedier utspelar sig bakom den, alltifrån de brutala kränkningarna av tiotusentals politiska fångars mänskliga rättigheter till användningen av giftgas mot det karenska folket.
Bruket av gas innebär ett försök att utplåna ett folk, eller åtminstone att bryta ned deras mod.
Detta är förfärliga ting för att pågå under 2000-talet, och de ålägger oss alla ett ansvar.
Två saker bör särskilt betonas.
Den första är det trängande behovet av se till att Burma inte tar över ordförandeskapet för Asean 2006.
Asean är på sätt och viss en ättling till EU och är precis som EU en federation, må vara än så länge mer ekonomisk än politisk till sin natur, men det är fortfarande vår främsta partner, och det är oacceptabelt att en så viktig partnerorganisation skall ledas av en mördarregim.
För det andra måste vi med alla till buds stående politiska, ekonomiska och rättsliga medel bekämpa dem som fortfarande är samvetslösa nog att göra affärer med en sådan regim.
Den fråga som vi givetvis alltid måste ställa oss är: Vad skadar folket, och vad gagnar folket?
Att fullständigt isolera landet är uppenbart inte rätt tillvägagångssätt, men att låta dem som har makten skamlöst samla rikedomar medan vi endast kommer med svaga protestskrivelser om kränkningar av de mänskliga rättigheterna får EU: s trovärdighet att haverera.
Därför måste våra ord backas upp av handling.
Jag vädjar till kommissionen – och jag skulle vilja säga samma sak till rådet – att en gång för alla inta en hårdare handlingslinje gentemot Burma.
Sporadiska protester är verkningslösa.
Vi måste utöva systematiska påtryckningar tills denna motbjudande regim försvinner.
