# ID: svediakorp-gov456165
# author: Marcin Libicki (UEN ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 527
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
I dag debatterar vi ännu en fråga som med fog skulle kunna kallas för känslig.
Vi uppmanas att överväga en liten nations tillvaro och tragedi, en nation som uppriktigt sagt har erövrats av Ryssland.
Alltsedan 1500-talet har Ryssland haft en annan strategi för nationell expansion än kolonialmakterna.
Trots att de sistnämnda bemäktigade sig olika länder runt om i världen ansåg de i allmänhet inte att dessa länder helt skulle assimileras med det koloniala hemlandet och berövas sin kulturella, nationella och språkliga identitet.
Ryssland har haft ett helt annorlunda förhållningssätt genom att omedelbart bestämma sig för att förryska varje land som det erövrat och att beröva landet dess identitet och invånarna deras religion och språk.
Ryssland använde sig av denna strategi mot Polen under 1800-talet, vilket polackerna fick lida mycket av.
Rysslands försök att förryska landet var oftast ytterst grymt, eftersom det innebar att tiotusentals och hundratusentals människor förvisades.
Även om en del av dem endast uppmanades att ge sig i väg, blev många brutalt borttvingade medan nyanlända ryssar intog deras plats.
När kommunisterna kom till makten efter oktoberrevolutionen blev sådana metoder allt vanligare.
Det var nämligen då Ryssland bestämde sig för att intensifiera ansträngningarna att förryska alla underlydande länder.
Den lilla finskugriska nation som vi diskuterar i dag, republiken Mari El, föll också offer för Ryssland.
Denna lilla republik kontrolleras nu helt av de ryssar som flyttade dit, och dess ursprungsinvånare, det finskugriska folket, är nu blott en förföljd minoritet.
Jag vill påminna kammaren om att samma sak faktiskt gäller i de länder som har befriat sig själva från ryskt styre.
Majoriteten av folket i dessa länder hör fortfarande till ursprungsbefolkningen, snarare än att vara ryssar, men det finns en mäktig rysk minoritet som inte alls ser sig själv som assimilerad.
Detta förhållande råder i Litauen, Lettland och Estland, där de ryska minoriteterna är fast beslutna att göra sin närvaro gällande, oavsett vad som är bäst för de länder där de lever.
Man behöver bara titta i en dagstidning i något av dessa länder för att inse att ryssarna är antagonistiska eller regelrätt fientligt inställda mot de länder där de är bosatta.
Folkgruppen hävdar ofta rättigheter som vi under alla andra omständigheter skulle erkänna, men där erkännandet av rättigheterna förutsätter att det berörda folket visar åtminstone ett minimum av lojalitet mot de länder där de lever.
Förhållandena är ännu värre i republiken Mari El, eftersom ryssarna nu utgör en majoritet och den ursprungliga befolkningen har blivit en förföljd minoritet.
Journalister mördas.
Det finns inte tillräckligt med skolor.
Det är omöjligt att skaffa sig en utbildning, och alla som talar till förmån för den finskugriska befolkningen förföljs.
Vi måste säkerställa en balans mellan landets ursprungliga invånare och dem som tillhör befolkningsmajoriteten.
Den senare är i själva verket endast en ockupationsmakt, och får inte tillåtas att tyrannisera och förfölja minoriteten, som består av de ursprungliga invånarna.
