# ID: svediakorp-gov456070
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 941
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag är mycket glad att jag i dag, här i parlamentet, kan ta upp den viktiga frågan om information om Europa till medborgarna.
Luis Francisco Herrero-Tejedor har gjort ett mycket bra arbete med ett betänkande där de rätta frågorna ställs och viktiga svar föreslås.
Jag välkomnar föredragandens förslag att kommunikation bör debatteras i kammaren minst en gång per år.
Européernas stöd för det europeiska projektet beror på våra ansträngningar att informera.
Vi har alla i åratal känt till att Europas medborgare, trots våra gemensamma ansträngningar att informera, fortfarande säger att de inte vet tillräckligt mycket om eller inte är intresserade av Europeiska unionen, och inte förstår dess roll och dess fördelar för dem.
Detta framgår också klart och tydligt av den pågående allmänna debatten om ratificeringen av vår konstitution.
Färre än hälften av medborgarna röstade i förra årets val till Europaparlamentet.
Likgiltighet och okunnighet är fiender till vårt demokratiska fundament.
Som framgår av vår senaste Eurobarometer finns det ett klart samband mellan informationsnivån och stödet för konstitutionsfördraget.
75 procent av dem som kände till konstitutionen väl sade att de var för den, medan stödet från dem som aldrig hört talas om konstitutionen bara var 22 procent.
Slutsatsen är uppenbar: att informera om våra projekt är grundläggande för Europeiska unionens framtid.
Att informera om Europa är mycket komplext eftersom själva Europas sammansättning är komplex, eftersom det europeiska projektet är under utveckling och eftersom uppfattningarna om detta projekt varierar och i stor utsträckning bestäms av nationell historia och nationella omständigheter.
Dessutom får vi aldrig glömma att ingen information kan vara bättre än den politik den beskriver.
Mer än någonsin tidigare behöver man från EU: s sida förklara sina mål och sin politik tydligt och uttömmande.
Det är därför Barrosokommissionen har gjort informationen till en av sina strategiska prioriteringar.
Den nuvarande kommissionens främsta prioritering är att kommunicera med medborgarna.
Jag vill dock lägga till att detta inte bara är kommissionens ansvar.
Faktum är att ansvaret till mycket stor del åligger alla aktörer: parlamentet, rådet och framför allt medlemsstaterna.
Kommissionen kommer därför att lägga fram en vitbok om information.
I denna kommer alternativ och möjliga lösningar att anges för de problem som har beskrivits, och den kommer att bli utgångspunkten för en långsiktig process med strukturella reformer och förändringar inom informationskulturen där alla berörda parter i och utanför kommissionen deltar.
Den nya strategin kommer att omfatta tre strategiska principer, som också behandlas i Luis Francisco Herrero-Tejedors förslag till betänkande, som ni debatterar i dag.
Den första handlar om att lyssna på människor och ta hänsyn till deras intressen och farhågor, den andra handlar om att förklara vår politik och dess inverkan på människors dagliga liv och den tredje handlar om att skapa kontakt med människor genom att kommunicera mer och så nära som möjligt om ämnen som är av verkligt intresse för medborgarna.
Vi har definierat fem huvudområden för åtgärder.
Det första är politiskt engagemang och ägande.
Kommissionsledamöterna kommer att fungera som nyckelkommunikatörer för alla ansvarsområden.
De kommer också att medverka till en bättre planering och samordning av kommunikationsaktiviteter, som kommer att omfatta alla nivåer.
Kommissionen kommer att integrera kommunikationen bättre i vår arbetskultur och i formuleringen av politiken.
Det andra området gäller professionalisering av vår kommunikation.
I detta ingår att ge en effektiv och serviceinriktad talesmannatjänst, att förbättra forskningen genom att göra undersökningar och att utvärdera inverkan av våra kommunikationsaktiviteter.
Vi måste använda våra verktyg bättre och ge mer och bättre utbildning.
Det tredje området gäller kontakten med och responsen till medborgarna.
Detta innefattar att anpassa informationen så att den passar för nationella och lokala intressen – i stället för att ha inställningen att en lösning passar för alla – och förmedla informationen så nära inpå medborgaren som möjligt.
Som Luis Francisco Herrero-Tejedor föreslog betyder detta att vi måste använda moderna verktyg, och prioritera dem som man sannolikt kan nå flest medborgare med, till exempel TV, radio och Internet.
Vi måste också använda ett språk som människor förstår och decentralisera genomförandet i högre grad, och även använda våra representationer i medlemsstaterna liksom våra informationskanaler och nätverk i nära samarbete med parlamentet och medlemsstaterna.
För det fjärde gäller det att anpassa medlen efter målen.
Jag tror att vi alla är överens om att kommunikation är en verksamhet som kräver en stor mängd mänskliga resurser och budgetmedel.
Vi kommer därför att behöva tilldela ekonomiska och mänskliga resurser på ett sätt som motsvarar våra mål.
Vi kommer att behöva se på kommunikation som en inbyggd kostnad i alla aktiviteter.
Allt detta kommer att baseras på en kvalitativ och kvantitativ bedömning av informationsaktiviteterna inom institutionerna.
Sist men inte minst är den femte punkten att vi måste samarbeta.
Vi måste samarbeta med medlemsstaterna och med andra aktörer.
En progressiv hållning som leder till möjligheten av att nå fram till ett övergripande EU-förhållningssätt till kommunikation med utgångspunkt i verklig samordning och synergieffekter mellan institutionerna bör etableras.
Vi får dock inte glömma bort andra viktiga nyckelaktörer, som nationella och regionala regeringar och parlament, civilsamhället och medierna, med särskilt fokus på regionala och lokala medier i medlemsstaterna.
Nästa steg blir vitboken och resultaten av den breda samrådsprocess vi kommer att inleda, som förhoppningsvis kommer att leda till mer konsekvent och effektiv kommunikation med européerna, något som är vårt gemensamma ansvar.
