# ID: svediakorp-gov456069
# author: Luis Francisco Herrero-Tejedor (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 728
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Det betänkande som vi om några minuter skall rösta om behandlar, eller utgör ett försök att behandla, två grundläggande mål: för det första att utvärdera tillämpningen av EU-institutionernas informations- och kommunikationsstrategi, med andra ord se tillbaka och undersöka vad vi har gjort för fel, och för det andra att komma med ändamålsenliga förslag som bidrar till att förbättra informations- och kommunikationspolitiken, med andra ord se framåt och undersöka hur vi kan förbättra denna politik.
Jag vill tacka alla de politiska grupperna, i synnerhet skuggföredragandena – María Badía, Giulietto Chiesa, Helga Trüpel och Manuel Portas –, för deras insatser för att berika betänkandet, vilket de utan tvivel har lyckats med, och för att nå bred enighet, så att vi kan rösta om en text som bygger på de fem grundläggande punkter som vi har enats om.
Vi är i stort sett överens om att vi måste se till att informationen når alla medborgare, att de får denna information via de allra modernaste instrumenten, det vill säga TV, radio, Internet och den nya tekniken.
Det är inte tillräckligt att utarbeta svar som riktar sig till några få medborgare som redan är medvetna om vad det innebär att vara medborgare i EU och som redan vet vilka frågor de vill ställa.
Vi måste se till att medvetenheten om EU och om vad EU-medborgarskapet innebär når alla och att alla, förr eller senare, känner ett behov av att fråga vad Europeiska unionen kan göra för just dem.
Vi är i stort sett överens om att vi för att lyckas med detta måste se till att budskapen från EU-institutionerna når den rätta publiken.
Vi måste se till att dessa budskap väcker medborgarnas, varenda medborgares, intresse, alltefter deras respektive önskemål och farhågor, eftersom det är meningslöst att lägga ut massor av pengar på att tillhandahålla allmän information som knappast någon kan använda i slutändan.
Varje hushåll måste få det budskap som är relevant för just det hushållet.
För att vi skall lyckas med detta måste informationen vara decentraliserad.
Den måste kanaliseras genom lokala och regionala medier, med hjälp av kunniga yrkesmänniskor, verkliga yrkesmänniskor, som kan ge medierna det slags hjälp som dessa verkligen behöver.
Vi är i stort sett överens om att medborgarnas berättigade ambitioner att aktivt delta i Europeiska unionens utveckling kommer att infrias endast om vi kan nå fram till medborgarnas känslor.
EU är inte längre någon vanlig internationell organisation med rent ekonomiska mål.
Det är en värdegemenskap.
Värderingarna är själva själen i Europeiska unionen.
Vi måste göra dem synliga, och vi måste göra EU attraktivt för medborgarna.
Vi är i stort sett eniga om att vi inte kan göra mycket utan medlemsstaternas och de nationella parlamentens samverkan.
Och vi är i stort sett överens om att det skulle vara ett misstag att inte se till att det interinstitutionella samarbetet fungerar ordentligt.
Denna sista punkt, om samarbete mellan de olika EU-institutionerna, har hittills lett till en mycket ledig dialog med Europeiska kommissionen under utarbetandet av betänkandet, en ovanligt ledig dialog skulle jag säga, och vi vill alla att den fortsätter.
Men det räcker inte att bara vilja.
Att önska är inte tillräckligt.
Det enda som räknas är fakta.
Med betänkandet har Europaparlamentet försökt att närma sig kommissionen i så stor utsträckning som möjligt.
Nu har kommissionen två alternativ, nämligen antingen att infoga parlamentets förslag i det nya meddelande som snart kommer att läggas fram eller att klara sig utan dem.
Om ni väljer det första alternativet kommer vi att gå framåt, men om ni väljer det andra alternativet kommer vi att ta ett enormt steg bakåt.
Bollen ligger följaktligen hos er, fru Wallström, men eftersom jag är övertygad om att ni vill göra det rätta, och eftersom jag kan intyga er positiva inställning till att diskutera och enas, är jag även övertygad om att ni kommer att ta till vara på detta tillfälle till samarbete mellan parlamentet och kommissionen i denna fascinerande uppgift att förmedla EU.
Tack för mig.
