# ID: svediakorp-gov456055
# author: Zuzana Roithová (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 477
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Mina damer och herrar!
Jag anser att EU har en ansvarslös inställning till det kinesiska sättet att göra affärer på, och jag övertygas inte av argumentet att textiltillverkarna har haft tio år på sig att förbereda sig för den avreglering som för närvarande pågår.
Det var inte förrän 2002, efter det att Kina hade anslutit sig till WTO, som EU kunde avgöra vilka effekter den successiva avregleringen skulle få.
Priserna föll med 40 procent, och Kina erövrade 75 procent av marknaden i en handvändning.
Detta är den allra tydligaste indikationen på att EU: s handelspolitik borde ges en ny inriktning.
Ändå är detta exakt vad som inte hände, även om medlemsstaterna har betrott EU med exklusiva befogenheter på det handelspolitiska området.
För närvarande pressar Kina hänsynslöst de allra fattigaste asiatiska och afrikanska länderna, där textilindustrin är ett grundvillkor för överlevnad.
En dumpning av priserna kommer att medföra att en miljon europeiska textiltillverkare, däribland tiotusentals kvinnor i Tjeckien, förlorar sina arbeten i områden där textilindustrin är en traditionell näring.
Det är inte bara den berömda kinesiska flitigheten som möjliggör sådana priser, utan dessa är också följden av minimala miljömässiga och sociala normer, för att inte tala om barnarbete, och statligt stöd och Kinas undervärderade statligt kontrollerade valuta spelar också in i detta.
Vi öppnar våra marknader, och ändå utestängs textiltillverkare från den kinesiska marknaden.
Bilfabrikerna är ett fullödigt bevis på att principen om gemensamt ansvarstagande kränks.
Jag anser att det framgår med all önskvärd tydlighet av det jag har sagt att Kina bryter mot WTO-reglerna.
EU måste använda alla kvarvarande ekonomiska och politiska instrument för att få Kina att följa bestämmelserna för sund konkurrens, både av hänsyn till en hållbar utveckling i världen och av hänsyn till de värderingar som har drivit oss att reglera EU-marknaden, trots att vi vet att vi samtidigt ökar kostnaderna för att producera varor i EU, vilket i sin tur leder till att vår konkurrenskraft försämras.
Om EU vill öka allmänhetens förtroende för integreringen, måste unionen bilda en enad front och bli en stark WTO-partner som är jämbördig med Japan, Kina och Förenta staterna.
Kommissionen, rådet och även parlamentet bör se detta som en plikt, snarare än en utmaning.
Det gläder mig att kommissionen har insett att det är nödvändigt att mildra följderna av avregleringen, men det räcker inte att införa kvoter på 7 procent för ett år.
Enligt min mening måste EU göra större förändringar i sin utrikespolitik gentemot Kina, för att se till att denna politik ligger i linje med de långsiktiga målen för EU: s inre marknad.
Jag hoppar innerligt att vi kommer att lyckas med denna uppgift.
