# ID: svediakorp-gov456025
# author: Helmuth Markov (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 536
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Det som kommissionen fick mandat att göra 1999 visade den sig oförmögen till, inte bara vid förhandlingarna i Seattle utan också i Cancún.
Jag anser att det var rätt det som skedde, men det borde ha lett till att kommissionen fick ett annat mandat, som inte var inriktat på att öka avregleringen och öppna upp marknader utan på att skapa en verkligt rättvis handel mellan världens olika länder, vars utvecklingsnivåer skiljer sig starkt åt.
Rättvis handel innebär att införa ett system där alla deltagare kan se att de har en verklig chans till utveckling och har förmåga att ta vara på denna chans.
För vissa länder kan detta innebära att skydda sina marknader till dess att den regionala ekonomin har blivit tillräckligt stark för att klara av utländsk konkurrens.
I andra regioner kan det innebära att öppna upp en marknad för att ge andra leverantörer exportmöjligheter.
I stället för att utöva ännu större press för att åstadkomma en öppning av marknaderna skulle detta innebära en minskning av den press som har blivit ett permanent inslag.
Avtal som GATS och NAMA (andra produkter än jordbruksprodukter) kan beröva utvecklingsländerna möjligheten att bygga upp sina egna industri- och tjänstesektorer och samtidigt utveckla höga miljömässiga och sociala normer.
Det är dock den aktuella debatten om textilimporten som visar oss myntets baksida, dvs. vad öppnandet av marknader innebär för industriländerna.
När man talar om utvecklingsagendan från Doha antyder själva ordet att utveckling skall stå på agendan och att det inte bara måste handla om att öppna upp marknader.
Frågor som förebyggande hälsovård, utbildning, socialt skydd och miljövänliga produktionsmetoder är en ofrånkomlig del av detta.
Detta är viktigare för oss än Singaporefrågorna, även om dessa tycks ha minskat från fyra till två.
Det viktigaste för oss är att handelssystem inrättas som gör det möjligt att hålla priserna på kaffe, kakao, textilier, bananer, bomull, socker och många andra produkter på en stabil nivå.
Jag anser att den bästa strategin inte är ökad konkurrens utan mer samarbete.
Exportbidragen till storskaliga jordbruksföretag måste bort.
Inga försök att avreglera offentliga tjänster får göras, särskilt inte vattenförsörjningen.
Berörda FN-organ som FN: s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) och Internationella arbetsorganisationen (ILO) måste tillsammans med WTO ges större inflytande i utvecklingsfrågor.
EU måste ge ett annat svar än det hittills gjort på utvecklingsländernas krav på att leveranssätt 4 skall genomföras.
Att kräva att utvecklingsländerna skall öppna upp sina marknader för varor, tjänster och kapital samtidigt som EU nekar mindre kvalificerade arbetstagare tillträde till sina arbetsmarknader, där fri rörlighet påstås råda, har ingenting att göra med lika rättigheter.
Om man vill ha världshandel måste man först se till att det finns en balanserad utveckling, annars leder handeln till växande klyftor mellan fattiga och rika och inte till framsteg.
Mitt egentliga budskap till Daniel Caspary är att de som betraktar Attac som en radikal grupp inte har förstått att det är åsiktsskillnader som skapar en levande demokrati!
