# ID: svediakorp-gov456024
# author: Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf (Verts/ALE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 589
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
I kväll har vi redan hört mycket om rättvis handel och om handel i en anda av solidaritet.
Föredraganden vill att handeln skall gynna alla och Daniel Caspary har räknat ut åt oss att 500 miljarder EUR kommer att göra alla rika och lyckliga.
Till och med kommissionsledamot Mandelson ger intrycket att han tror att våra länder, genom att överge sin jordbruksproduktion, skulle generera en välfärdsexplosion i världens utvecklingsländer.
Jag delar inte deras idealism.
Handel ger varken de hungriga mat eller gör de fattiga rika, och de som tjänar på handeln är främst de intressegrupper som kräver frihandel i syfte att göra vinst på den samtidigt som andra stängs ute.
Till Daniel Caspary, som så glatt talar om fri och rättvis handel, vill jag säga att fri handel och rättvis handel mycket väl kan stå i ömsesidig motsatsställning och utesluta varandra.
Vi bör närmare undersöka om det förhåller sig så och det är vad jag vill göra.
Kommissionsledamot Mandelson talade om vårt behov av att sluta begränsa marknadstillträdet, framför allt för livsmedel.
Jag vill påpeka för honom att Europeiska unionen är världens största livsmedelsimportör, så detta handlar inte om marknadstillträde utan om de villkor under vilka varorna slutligen hamnar på vår marknad.
Om Europeiska unionen ger de minst utvecklade länderna fritt tillträde till sin marknad så kommer detta fria marknadstillträde inte automatiskt att göra dem rika.
Tvärtom måste man ta hänsyn till de villkor som gäller för det fria marknadstillträdet i detta fall.
Om de lyckas sälja sina produkter till våra prisnivåer så kommer de att kunna utveckla sina nationella ekonomier, men om multinationella företag köper från dessa länder till nivåer under fattigdomsstrecket så kommer det att leda till deras undergång.
De kommer med sina varor till våra marknader till priser som förstör vårt jordbruk.
Kommissionsledamoten talade om behovet av att bli mer aktiv inom tjänstehandeln, men vi kan inte alla klippa varandras hår – tvärtom måste vi också producera något.
Inom jordbrukssektorn behöver vi tjänster som är kopplade till produktion.
Bevarandet av kulturlandskapen är en stor tjänst för det europeiska samhället, en tjänst som lantbrukarna måste få betalt för utifrån de villkor och förhållanden som råder här.
På den globala marknaden betingar professorer, bankdirektörer och till och med kommissionsledamöter ett lägre pris än jordbruksprodukter och vi måste därför tala om villkor och förhållanden, dvs. om att justera dessa och göra dem rättvisa.
Det är ingen enkel sak.
Det är enkelt att definiera ordet ” fri ” i kvantitativa termer, men att göra det i kvalitativa termer är svårare.
Även om det var rätt att avskaffa exportbidragen inom en av våra viktigaste importsektorer vore det helt vansinnigt att överge vår egen produktion och låta världen komma till oss.
Vi behöver en särskild form av externt skydd, där de villkor som gäller för produktionen här och våra egna lantbrukare tas efter utomlands, och vi måste fastställa villkor, priser och nivåer på ett sätt som gör att dessa länder kan utveckla sina ekonomier i stället för att tvingas ned under fattigdomsstrecket och utan att våra egna lantbrukare slås ut.
Kommissionsledamot Mandelson!
Jag hoppas att vi snart kommer att kunna diskutera dessa frågor med er i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling när vi har mer tid till vårt förfogande och lite större möjlighet att gå in på djupet.
