# ID: svediakorp-gov456019
# author: Caroline Lucas, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 601
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka Javier Moreno Sánchez för hans arbete i denna fråga, men jag tror inte att det kommer som någon överraskning för honom att vår grupp olyckligtvis inte kan stödja hans betänkande som läget är nu.
Även om det finns några bra delar som belyser målen hållbar utveckling och fattigdomsminskning, undergrävs dessa sorgligt nog av betänkandets övergripande inriktning som är att okritiskt förespråka en avreglerad fri handel som den viktigaste metoden för att uppnå dessa mål.
Antagandet förefaller fortfarande vara att mer handel automatiskt leder till större tillväxt, som i sin tur automatiskt leder till större fattigdomsminskning, men verkligheten är en helt annan, och som det nyligen klargjordes i UNDP: s rapport om de minst utvecklade länderna har en mer omfattande integrering av några av de fattigaste länderna i det internationella handelssystemet inte generellt resulterat i minskad fattigdom för de fattigaste människorna.
Ett annat av de antaganden som betänkandet bygger på är att vi, om WTO: s kritiker bara förstod institutionen bättre, på något mystiskt sätt skulle förälska oss i den, eller som det står i betänkandet: ” WTO måste förse civilsamhället med tillräckliga uppgifter och förklaringar [...] för att undvika att globaliseringsprocessen och WTO: s roll i hög grad missförstås och misstolkas ”.
Uppriktigt sagt är detta nonsensprat nedlåtande och inte till någon hjälp.
Allt större delar av det civila samhället vet exakt vad WTO handlar om och hur skadlig den ekonomiska globaliseringsprocessen kan vara.
Vad vi behöver är inte en kosmetisk PR-insats utan en fundamental, genomgripande reform av institutionerna och reglerna för världshandeln så att hållbarhet och rättvisa verkligen blir deras centrala mål.
Nu några mer detaljerade frågor: Vår grupp har på nytt ingett sitt ursprungliga ändringsförslag om varupriser.
Fallande varupriser är en av de största enskilda orsakerna till att fattigare länder inte får en rättvis behandling i världshandeln.
Så många som 43 utvecklingsländer är beroende av en enda vara för mer än 20 procent av sina totala exportinkomster.
Om priserna för de tio viktigaste jordbruksvaror som utvecklingsländerna exporterar hade stigit i linje med inflationen sedan 1980 skulle dessa exportörer ha erhållit omkring 112 miljarder US-dollar mer 2002 än de faktiskt fick, vilket skulle ha varit dubbelt så stort som det officiella utvecklingsbiståndet.
Uppriktigt sagt finner jag det extraordinärt att utskottet för internationell handel, som stoltserar med att säga att handeln bör stödja fattigdomsbekämpningen, har avslagit ett ändringsförslag som syftade till åtgärder för att stabilisera varupriserna.
Jag hoppas att vi kommer att få plenarsammanträdets stöd i denna fråga i morgon.
Vi har också lagt fram ett ändringsförslag om kommissionens mandat.
Det är svårt att föreställa sig vilken motivering kommissionen möjligen kan ha för att utöva verksamheten inom ramen för ett mandat som är sex år gammalt och som därför inte speglar någon av de viktiga förändringar som inträffat sedan det beviljades.
Kanske Peter Mandelson kan berätta för oss hur man motiverar detta, för ur ett institutionellt perspektiv kan vi inte låtsas att allt rullar på som vanligt efter det att två av de senaste tre ministermötena slutat i fiasko.
Vi kan inte ignorera att många sydliga länder motsätter sig att WTO får allt fler nya befogenheter.
Nu när vi har en ny kommission och WTO: s nya ministerkonferens närmar sig bör vi visa det internationella samväldet de ändringar som skett i EU och att vi har lärt oss av misstagen i Seattle och Cancún.
