# ID: svediakorp-gov456006
# author: Maria da Assunção Esteves (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-05-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 297
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– I utmaningen att konstitutionalisera EU är kanske de yttre åtgärderna den mest komplexa, kontroversiella och fascinerande aspekten.
Genom sina yttre åtgärder sprider EU en ny ledarstil runtom i världen, en stil som kännetecknas av aktivt delande av gemensamma värden och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Avdelningen för yttre åtgärder innebär därför inte bara administrativ och ekonomisk effektivisering och en strävan efter att organisera.
Avdelningen visar nu att EU: s utrikespolitik är ett gemensamt livstidsprojekt, en modell med samförstånd om de stora perspektiv för människorna som EU utformar för sig självt och för sina förbindelser med världen.
Allt detta förutsätter att EU: s institutioner samarbetar sinsemellan och att de utrikespolitiska besluten är demokratiskt förankrade.
Den nya konstitutionen visar att beslut om den gemensamma utrikespolitiken nu fattas på grundval av kriterier som inte enbart är mellanstatliga, utan snarare gemensamma för samtliga EU-institutioner som handlägger politiska beslut.
Kommissionens åtgärder utlöser därför automatiskt en kontakt med parlamentet.
För att få ett sammanhängande EU med en tydligt angiven strategisk vision, som bygger på multilateralism och på ett nytt system med internationell lagstiftning, måste vi se till att institutionerna samverkar och skapar synergier och att det finns ett löpande internt samförstånd.
Det är så framtiden för den nya europeiska avdelningen för yttre åtgärder måste se ut.
Detta genererar följande frågor om avdelningen: Vilken grundläggande form har den?
Hur skall den hantera den enorma spännvidden av ämnesområden?
Hur skall den organisera sin befogenhetsfördelning?
Hur skall den förhindra att spänningar uppstår mellan rådet och kommissionen, för att inte tala om tendensen att båda institutionernas förbindelser övergår i feodalism?
Hur skall den slutligen utforma ansvarskedjan, inbegripet kedjan av demokratiskt ansvar?
